Dressyrkillen

Presentera mig själv!

Som ni kanske redan har listat ut heter jag Timmie Melanoz som driver den här hästfanatiska bloggen.
Jag har alltid haft hästar i min närhet, många säger att jag föddes på hästryggen och började rida vid 3 års ålder. Fcik min första ponny en shettis vid namn Rufus. bet, högg och kasstade av mig, så kan man sumera honom. Men han lärde mig en del. När jag blev äldre och efter att ha haft ett par låneponnys fick jag min första egna ridponny vid namn Puttelina. Vacker namn va. Men hon gav mig otroligt mycket. Hoppryttare som man var blev det, det hon fick göra. Men dressyren var i alla fall hennes sak. Elisabeth Lundholm älskade hennes trav efter en clinic.



Min unghäst som jag köpte som hopphäst som fick bli dressyrhäst, men är nu såld till en fältävlansryttare.
fotot är taget dagen innan julafton för ca 4år sedan.

Efter henne hade jag en liten stor häst som endast var 152 hög. Mycket jobb lades ner på den bestämda damen, men hoppa kunde hon. Det högsta hon hoppade var strax över 150cm. Blev en del träningar för Ted Netterqvist, mikael greveback på henne. Tävlade henne upp till nationell nivå men valde att inte starta så stora klasser på henne på grund av hennes storlek. Hon fick ta i så mycket i kombinationer etc och jag tyckte inte det var rättvist.



Gick sedan ett tre årigt hästgymnasium uppe i Tenhult. Hade en fantastik tid där. Dags för APU-praktikplats och via bakvägen hamnade jag hos Minna Telde, se och hör för en hoppryttare. Här kommer grunden till mtt dressyrintresse på riktigt. Efter att ha fått rida en lektion på en fälttävlanshäst som då var där för ridning som kom från Brasilien, hade startat stora internationella tävlingar som blandannat VM så kände jag en aha upplevelse och dressyr blev mitt nya jag. Det blev inte svagare efter att jag hade fått sitta på Larina höm. Jag var i Heaven!  

Sedan fick jag jobb hos Minnas då varande beridare som då startade eget och jag började plugga på distans det tredje året. Fick då rida många typer av hästar, allt från unghingstar som skulle gå bruksprov till välutbildade högklass hästar.

Sedan har det kort och gott rullat på till hit där jag är idag. På vägen blev jag erbjuden jobb av Pether Markne och Antonia Ramel som är syster till Jouliette Ramel är en människa som har betytt mycket under resans gång.




en häst som jag red när jag arbetade nere i skåne

Nu så arbetar jag hos Lotten Aronsson där jag även tar emot hästar för tränign, utbildning, tävling etc. Bara under denna tiden så har jag fått nya kontakter super fina hästar att rida och en fantastik tränare som har gett mig så mycket.

Min stora dröm är att rida internationell grand prix. Driva eget stall och kanske en vacker dag hamna med i landslags truppen. Om jag gör det, har jag igen aning om. Men det är dit jag arbetar mot. När spelar ingen roll men jag ger inte upp....


En ponny som var på träning hos mig under våren/ sommaren.


Jag har gjort, varit med om, arbetat och träffat mer och fler än vad jag nämner här i detta inlägget. Men väljer att korta ner mig till det jag har skrivit. Annars får ni nog vänta på en bok haha!

Men hur är jag som person då? Har väldigt mycket ambition och vilja för det jag gör och kan verkligen inte se mig själv göra annat. Om jag av någon anledning inte kommer kunna fortsätta någon gång i framtiden så kommer jag i alla fall fortsätta med något som har med ridsporten att göra. Men annars har jag väldigt lätt för att skratta, gör det kanske lite för ofta, fast frågan är om man kan det? Är en ansvarstagande person. En del säger att jag är en väldigt mogen 22 åring och det kanske jag är, men jag har alltid fått lära mig att ta mitt ansvar och fullfölja.  Jag har väldigt lätt för att ta åt mig saker, kanske lite för lätt. Det kan vara en nackdel till ridningen. Om jag får bra kretik så kommer jag ALLTID ihåg den dåliga kretiken, kan vara bra på ett sätt. Men man har fåt tlära sig att tygla det så man inte gräver ner sig för långt i det onda. Jag kan ibland sätta lite för hög press på mig själv för att göra andra nöjda, vilket kan resultera i lite små panik ibland. Men också en sak man har lärt sig under resan, att andas och brar göra det och skulle man misslyckas så gör man om det fast bättre. Det hela tror jag handlar om vilken inställning man har och hur man mentalt bemöter saker. Mental träning läsare är väldigt bra!