Dressyrkillen

Oj, Tycker detta kändes lite svårt för jag har en hel del "ögonblick".

Men om jag ska välja ett av alla så måste det nog bli Rufus!


Bra bild eller inte direkt. Men den enda jag hade i fotoalbumet.

Denna lilla krabat fick jag en dag när jag var 7år gammal. Kommer ihåg att mamma och en till hade åkt iväg med transporten och jag var så arg över att jag inte fick åka med. Så tjurig som man blev satt man uppe på rummet när min bror ropade att jag skulle kassta på mig kläderna för att jag var tvungen att gå ut, mamma hade kommit hem.

Väl ut så står bilen och transporten där med lämmen nere och ut traskar en liten varelse med världens yvigaste pannlugg, man och en jätte lång tjock svans. Mamma höll i grimmskaftet och sa. "Han är din" Då exploderade jag av glädje! Då hade vi nämligen letat ett bra tag efter en egen liten ponny till mig, helt plötsligt här och nu så stog min allra egna ponny. 

Lilla Rufus som var en shettis och jag har gjort galna saker. Allt från att bocka i varje nedförsbacke, skena genom granskog till att öva dressyrprogram och hoppa bana till att sitta på gräsmattan medans han gick och betade.

I hela 15 år var han i mina ägor. Nu så har han lämnat våran plats på gjorden sedan i våras.

Men man kan i alla fall säga att det var han som satte fart på mitt ridande. Dessutom var han inte inriden när vi fick honom, inkörd dock. Så första ponnyn jag red in var min första häst haha! Det som jag hade som dröm då var att kunna rida med mamma och den andra tjejen ut i skogen! Sedan dess har målen blivit lite större.

Men detta för nog pryda "Ett ögonblick-dagen"