Dom väntar på oss......
Att ha hästar som intresse är inte det billigaste allternativet. Även om man så är på hobbynivå.
En häst kräver sitt ansvar. Inget man kan hoppa över en dag för att man har lust till annat. Men ändå så finns det många som tror sig ha det bästa för sin häst, Men som kanske har blundat för sin egna verklighet.
Vissa månader kan ekonomin vara i obalans, men hästen vill ändå ha sitt hö och sin omvårdnad som den förtjänar. Om det går så långt att man inte kan ta ut en vetrinär vid behov bör man fundera om. Man tror sig göra det bästa för sin häst men om man visste hur lätt det är att älska ihjäl sin häst tror jag många skulle bli mörkrädda. Att sälja eller låna ut sin häst finns inte på kartan för många även om ekonomin säger stopp. "jag älskar min häst, jag skulle aldrig kunna leva utan den" Om nu ekonomin sätter stopp för att ge den vård hästen behöver eller det foder som krävs och inte kan se detta med sina egna ögon. Då är man inte längre den hästägare som älskar sin häst. Egoisten tar över man blir förblindad av sin kärlek till sin älskade häst. När man står som publik till något som detta är inte det lättaste. Man försöker öppna ögonen på personen som blundar men svaren man får tillbaka är inte alltid det man vill höra. Den som blundar anser att dom andra är så kallat dumma i huvudet och istället för en hjälpande hand så blir det ett slagsmål med hjälp av sårande ord.
Många skulle nog behöva ta sig en funderare. Det behöver inte alltid handla om ekonomin som gör att personen blundar, finns många faktorer som kan ha sin roll. Men oavsätt, hamnar hästen i kläm så har publiken rätt att få sin röst hörd av den som blundar. Hästen kan inte leva utan oss. Vi har en gång lagt deras liv och hälsa i våra händer. Tar vi bort våra tio fingrar så står den helt blottad utan hjälp. Vårat ansvar måste oavsätt uppfyllas.
Hästar gör oss lyckliga men hästen har inte valt att bli satt i dåliga situtaioner. Vi rör ihop ingridienserna till deras öde, och det vilar i våra händer oavsätt om vi kan eller inte.
Detta handlar inte endast om våran kamrat hästen utan alla djur som en dag la sina liv och sin hälsa i våra händer. Även om ekonomin eller andra svåra stunder infaller i blundarens liv så finns dom där och väntar på oss....
Som åhörare måste man våga stå upp och stå för sin sak och berätta det man ser. Ett djur som mår dåligt kan inte göra någon människa lycklig......
"Dom väntar på oss"
kom ihåg
(hästens bön)
"Jag lever endast för dig"
//Timmie Melanoz
En häst kräver sitt ansvar. Inget man kan hoppa över en dag för att man har lust till annat. Men ändå så finns det många som tror sig ha det bästa för sin häst, Men som kanske har blundat för sin egna verklighet.
Vissa månader kan ekonomin vara i obalans, men hästen vill ändå ha sitt hö och sin omvårdnad som den förtjänar. Om det går så långt att man inte kan ta ut en vetrinär vid behov bör man fundera om. Man tror sig göra det bästa för sin häst men om man visste hur lätt det är att älska ihjäl sin häst tror jag många skulle bli mörkrädda. Att sälja eller låna ut sin häst finns inte på kartan för många även om ekonomin säger stopp. "jag älskar min häst, jag skulle aldrig kunna leva utan den" Om nu ekonomin sätter stopp för att ge den vård hästen behöver eller det foder som krävs och inte kan se detta med sina egna ögon. Då är man inte längre den hästägare som älskar sin häst. Egoisten tar över man blir förblindad av sin kärlek till sin älskade häst. När man står som publik till något som detta är inte det lättaste. Man försöker öppna ögonen på personen som blundar men svaren man får tillbaka är inte alltid det man vill höra. Den som blundar anser att dom andra är så kallat dumma i huvudet och istället för en hjälpande hand så blir det ett slagsmål med hjälp av sårande ord.
Många skulle nog behöva ta sig en funderare. Det behöver inte alltid handla om ekonomin som gör att personen blundar, finns många faktorer som kan ha sin roll. Men oavsätt, hamnar hästen i kläm så har publiken rätt att få sin röst hörd av den som blundar. Hästen kan inte leva utan oss. Vi har en gång lagt deras liv och hälsa i våra händer. Tar vi bort våra tio fingrar så står den helt blottad utan hjälp. Vårat ansvar måste oavsätt uppfyllas.
Hästar gör oss lyckliga men hästen har inte valt att bli satt i dåliga situtaioner. Vi rör ihop ingridienserna till deras öde, och det vilar i våra händer oavsätt om vi kan eller inte.
Detta handlar inte endast om våran kamrat hästen utan alla djur som en dag la sina liv och sin hälsa i våra händer. Även om ekonomin eller andra svåra stunder infaller i blundarens liv så finns dom där och väntar på oss....
Som åhörare måste man våga stå upp och stå för sin sak och berätta det man ser. Ett djur som mår dåligt kan inte göra någon människa lycklig......
"Dom väntar på oss"
kom ihåg
(hästens bön)
"Jag lever endast för dig"
//Timmie Melanoz
Kommentarer
Trackback
