hmmm....

När vi har varit iväg och kollat dräktigheten på stona så har jag uppmärksammat en sak.
När jag ska iväg med en häst oavsätt om det är till träning, veterinär, tävlingar etc. Så skiner mina hästar jag åker med. När vi har åkt iväg så är till och med tränset uppputsat och fixat. Men det lustiga är att jag har sett flera stycken komma med sina ston helt leriga på rumpan, obortsad man & svans och ser nästan ut som utegångsfår en del av dom.  Är det bara jag som reagerar så? eller är man allmänt pedant och överarbetar?



Jag skiter egentligen fullstädnigt i hur folk ser ut, om hästarna är iordning gjorda eller inte, men kan inte heller sticka under stolen med att jag tycker det är roligare att se en icke lerighäst än en lerig. Det jag kan känna om vi ska iväg med en häst är att folk ska se hur väl man tar han om sin häst. Jag vill att det ska se professionellt ut. Allt helt och rent så att säga. Det är inte det att man ska ha ett dyrt lyxigt ledträns eller världens flådigaste lädergrimma. Men bara att hästen är borstad, man och svans är i ordning gjorda gör en stor skillnad, tycker jag.

Visst, jag kan nog vara lite yrkesskadad, kollar alltid på om manen ser ryckt eller klippt ut, om kronränderna är klippta, om hovarna är tvättade, om hästen har klippt svans upptill eller inte. etc. Jag är alltid supernoga med sådant och älskar att pyssla med hästarna på så vis. Kan tycka det är superskönt att vara själv i stallet på kvällarna och bara pula med pollarna.

Sedan kan jag hålla med om att hästar som kanske går på bete inte ska vara megarycktade då "skiten" och fettet i pälsen ändå kan hjälpa dom med insekter etc. Men om man ska iväg så är väl kanske inte borstning helt fel, eller?

Vad tycker ni? Är jag alldeles för petig och pedant eller kan ni hålla med?



Responsibility

När någon lyckas med att bli en känd hoppryttare, dressyrryttare eller fälttävlansryttare eller vad som, så sägs det att man får ett ansvar på köpet som man kanske inte har när inte alla vet vem man är inom sin sport etc. Det ansvaret som jag pratar om är att vara en bra förebild. Men frågan jag kan ställa mig ibland är, hur mycket är deras ansvar till att vara en bra förebild?



En person kan vara en bra förebild i många anseenden, men i själva verket kan jag tycka att vi alla är förebilder för varandra och inte bara lägga ansvaret på våra kändisar. Även om vi nu alla egentligen ska använda hjälm, så är det inte alltid hjälm bärs. Jag vet inte hur många jag har sett rida utan hjälm, men har jag börjat rida utan hjälm för att jag har sett Minna Telde i ridhuset ett x-antal gånger utan hjälm? Nej. Visst att man ska föregå med gott exempel, men även om man nu skulle se en kändis-ryttare stå bakom sin hästbuss och röka så betyder inte det att alla andra ska börja röka. eller? Var och en har sitt ansvar, kan jag tycka.

Barn och ungdomar gör väl inte som vi säger utan som vi gör som det brukar heta. Men ska allt ansvar läggas på kändisarna? Visst dom sysn, men inte alltid. Det är det vardagliga som syns mest. Jag tar inte alls ansvar eller apploderar om jag ser någon rida utan hjälm, eller gör något annat som kanske inte anses vara rätt. Det får stå för dom själva. Jag använder hjälm för att jag själv tycker det är en jäkla bra grej. Men att lägga allt ansvar på en kändis, känns inte rätt det heller, för allt som barn och ungdomar kanske får för sig och göra handlar inte bara om vad dom sett på tv eller i Falsterbo etc. Det handlar kanske mer om att lära varandra bättre. Ibland känns dom som att det är så lätt att lägga ansvar på det som syns i media, men vi som inte syns. Har inte vi ett lika stort ansvar att vara bra förebilder för varandra? Jag kanske har helt fel.

Absolut så tycker jag att kända ansikten ska föregå med gott exempel när de inte är på hemmaplan. Men jag tycker absolut att vi inte ska lägga allt ansvar på dessa personer heller. Om folk rider med eller utan hjälm hemma på sina gårdar struntar jag i. Så länge man själv vet vad man gör och ignorerar i det som är fel och visar alla i sin omgivning en bra förebild så kommer fler haka på.

Eller vad tycker ni? Är allt ansvar på de kändas ansikten?

Jag har bara ett par saker till att säga: Rid med hjälm, tänk ansvarfullt. Vad andra gör är upp till dom. Det viktigaste är att du tar ansvaret för din egna säkerhet vid ridning och hantering av hästar/djur så spelar det ingen roll om man är den enda i ridhuset med hjälm. etc.


En fundering!

                                          

Jag kan tycka det är väldigt lustigt med en sak. Det finns så många som vill arbeta med hästar, dom vill utveckla sin ridning och arbeta i stall där det gärna är på en supermodern och fin anläggning med massor av hästar. Men det är väldigt väldigt få som tar jobbet för vad det är.

Jag har varit med om människor som arbetar som hästskötare i stallar där dom slarvar med fodringen t.e.x om det är två hästar som ska ha 1kilo kraft foder var så delar personen 1 kilo krafftofoder på båda hästarna för man inte orkar ta en skopa till. Eller när stallägaren är borta så borstars inte hästarna, stallet blir knappt sopat och i vissa fall har jag varit med om att hästarna kanppt får komma ut i hagen! Jag har verkligen svårt att förstå detta. Varför i hela fridens namn ska man då jobba med hästar för? Det har nog knappst undgått någon att det är massor av jobb att jobba med hästar och det blir en livsstil. Om man nu väljer att arbeta med hästar så måste man verkligen vara medveten om hur mycket jobb det kräver. Nu säger jag inte att man inte kan ha ett "normalt" liv också, för det gör det men det är fortfarande mycket jobb.

Det är likadant med personer som arbetar hos någon och som vill rida och dessutom får rida. Men gör det inte. Vad händer där kan jag tänka. Om stallägaren åker bort på tävling eller dylikt och hästskötaren/beridaren får i uppgift om att motionera hästarna. När stallägaren kommer tillbaka så är det inte en enda häst som blivit riden eller longerad. Varför? var det inte det man ville? Skulle det vara som så att man tycker någon häst är obehaglig att rida eller något liknande så får man kanske göra något annat med den i stället där man känner sig säkrare i stället för att skita i det och sedan säga "alla hästarna har gått, och det gck kanonbra med allihopa" Det tycker jag är det fulaste man kan göra. Tänk bara i säkerhetssynpunkt. Hästarna har inte gått på kanske 3dagar och är vana att jobba dagligen, kan lätt få överksottsenergi. Om då ryttare hoppar upp och tror att hästarna har gått som hästskötaren har sagt så tar ju ryttaren oftast det för givet att det faktiskt är så, men när personen hoppar upp så får han/hon sig en trevlig överaskning av kanske bockande hästar som är som duracellkaniner.

Men det som jag kan bli så förundrad över är att en del säger att "det är detta jag vill jobba med. jag vill rida och arbeta i stall, kan inte tänke mig något annat" och sedan inte gör det ändå och slarvar något enormt med arbetet. Varför? Jag har verkligen så svårt att förstå det. Varför jobba med något som man ändå tycker är jobbigt? Jag kan till fullo förstå att man kan tappa gnistan och motivationen. Men, det är inte godkänt för slarv med hästarna över huvudtaget. Inte i min värld i alla fall. Om man nu skulle känna sig deppig så måste man prata med den man är hos så man kan göra något åt det. Eller så kanske man borde fundera på sitt val av yrke!

Vad tycker ni?


Girls sport

Jag var innte på www.showjumper.blogg.se i min vanliga ordning och såg att hon skrivit ett inlägg om Douglas Linderlöw och länkat till ett uttalande från Aftonbladet.se som ni finner här

Men där jag fastnade handlade egentligen inte om Douglas eller liknande utan det handlade om en kommentar till artikeln.



Jag kan förstå att man kanske undrar varför det inte är så många tjejer med i just landslaget, för i sverige och på ridskolenivå så är det ett x-anatal mer tjejer än killar.

Men det som jag kännde är så gammalt och uttjatat är just det "Är inte ridsport en tjejsport?" Jag ställde mig själv en fråga när jag läste kmmentaren, "Vad är en tjejsport resp killsport?" Tjejer spelar fotboll. tjejer kan spela hockey, handboll, vollyboll, innerbandy you name it. Men de förblir väl bara en sport, medans ridsporten hamnar under kategorin "tjejsport" Det känns verkligen som den "yttre" världen (om kan få lov att skriva så), de utanför hästvärlden inte har en susning om vad hästtporten verkligen innerbär. Många av tjejerna som håller på med hästar är nog bra mycket tuffare än kanske de som lever ett shoppingliv. Det ska mockas, det ska bäras, det är skitväder och det är en jäkla massa saker som inte många andra sporter behöver deala med. Jag skulle verken kalla ridsporten för kill eller tjejsport, det är en ridsport!


Något annat som är med ridsoprten är att den tillhör kategorin av väldigt få sporter där tjejer och killar tävlar mot varandra, med varandra på samma villkor. Det spelar ingen roll om man är en tjej eller kille. Det är på samma villkor. Bara där tycker jag att det inte kan sägas tjejsport eller killsport, Det är verkligen ridsport. 
 
Om man ska gå efter samhällets normer om vad som är tjejigt eller inte tjejigt, kan man ju undra om det verkligen är så tjejigt med att mocka i ur och skur, bära x-antal kilo foder, ta hand om 500-700 kg tunga djur, där man får förbise om det är ösregn, torka, 20 minus, 2 meter snö. Få skit under naglarna. Ja men listan kan göras lång, så är ridsporten verkligen så tjejig som folk säger som kommentaren ovan? Inte enligt vad tjejigt egentligen är om man går på samhällets normer eller hur?

För mig finns det ingen tjejsport eller killsport. Det är en sport och i detta fallet ridsport. Varför det är mer dominerat av killar på elitnivå kan man ju undra. Kanske det handlar om att de kvinnliga ryttarna skaffar barn och familj vilket kan göra det svårt att fortsätta rida får många och tar mer tid att komma tillbaka. Det är en väldigt tidskrävande sport också. Jag kan inte säga varör det inte är så många tjejer med jämfört mot killar uppe på elitnivå. Det viktiga är ju att det faktiskt finns tjejer och killar som tävlar mot/med varandra på samma prenciper.

Men om jag ställer tillbaka frågan vad är en typiks tjejsport vs killsport? De som tror att ridsporten handlar om gulligull och flätor hit och dit, med rosa stall och transport, ja ni förstår vad jag menar va? Men den som tror det om ridsporten har ju verkligen fått allt bakom flötet. 


är detta definitionen av ridsporten?? 
De som har den bilden av ridsporten, får gärna komma till mig en vecka så ska vi se vad som säger sedan. ☺☺




 

Ridsporten = En gay sport?

Ja, det har väl inte många som missat, att killar bli kallade för bög och fjolla bland annat av alla ord som kommer. Att ridsporten är en fjollsport. Att då killar automatiskt är homosexuella pågrund av det. Om det är ridbyxorna som gör det, kan säkert vara en del eller att det bara är att det är mest tjejer som håller på. om vi nu ska titta på ridskolor mm.

Men jag har gjort en liten "efterforskning" om ridsporten verkligen är så fjollig eller gay-style jämför mot andra sporter. Fick iden när jag såg en film igår kväll som handkade just om amerikansk fotboll!










Om man tar och jämför dessa bilder med denna den som nedan. Tycker JAG personligen att killen i ridbyxor inte ser mer eller mindre homosexuell ut än de andra. Inte sporten i sig heller.



Fotboll, baseball, brottning är sporter som tillhör kategorin, manliga sporter alltså ingen fjollsport som en del säger. Men vad har då brottarna på sig? Någon form av kroppsstrumpa som sitter åt ganska många gånger mer än ett par ridbyxor. I Amerikansk fotboll, så tycker jag att närkontakt av den samma kön är lite oundvikligt och sker relativt ofta.

Det jag ville säga med detta var bara att jag är så enormt trött på att höra från människor (oftast utanför ridsporten) hur fjolligt det är för en kille att hålla på med hästar. Men så vitt jag vet är man en människa och en häst och blir väldigt sällan gruppkramar och knepiga "tag" på en annan människa som i bilderna ovan visar, av samma kön som kan uppfattas som homosexuellt.  

Nu kanske bilderna är något överdrivna, men dom är tagna i spel så det förekommer antagligen, vad vet jag egentligen, jag tittar oerhört lite på sport. Men onekerligen tycker jag att Här ser ridsporten ut som den sport som utför MINST kroppskontakt och av tajta kläder, vilket verkar vara det som andra stör sig på. En kille i ridbyxor. Men en kille med brottardräkt verkar inte vara lika hemskt.

Så med detta skrivet så tycker jag att killar i ridporten är inte mer fjollig än någon annan.
Det är INTE sporten som säger vad eller vem man är och inte heller sportens klädsel.

(bilder lånade från google.se)


Men inlägget då?

Jag läste Fokis blogg idag på morgonen där hon skrev att hon ska ge en skola i Thailnad två nya datorer, bjuda på mat och glass dessutom skänka en summa pengar till skolan så eleverna kan få bättre klassrum.

Väldigt generöst enligt mig!!

Men när jag läste egenom kommentarerna så handlade nästan alla förutom 2 stycken ca allt annat än om inlägget. Ibland så undrar jag om någon läser inläggen? Jag tycker att jag får väldigt bra kommentarer till mina inlägg. Men till Fokis inlägg som jag beskrev ovan så var det frågor som "vart har du köpt den klänningen" "Gud, hur kan du använda en sådan kort klänning" osv. Men själva inlägget om att hon ska skänka pengar till en skola? 

Jag kommeterade till det inlägget för jag tyckte verkligen att det var en jättefin  sak att göra till denna skolan och dessa barn. Men ingen kommenterade det hon hade skrivit. Väldigt få i alla fall. Jag kommenterar väldigt sällan utan att i alla fall läsa det inlägget som jag ska kommentera till.

Om någon har bloggat och skrivit som bland annat blondinbella skrev för ganska länge sedan när hon skulle på en begravning. Då får hon en kommentar liknande "Hoppas du får en underbar dag =) " men vad hade hon precis skrivit, att hon sulle på begravning och hur fantastisk kommer hennes dag bli då? Läste den människan ens inlägget?




När jag kommenterar så vill jag ge feedback på det jag har läst och till den som skrivit det och om det själva inlägget handlar om.  

Vad tycker ni??




Skrämmande!

Ett icke hästigt inlägg!





Jag var tvungen att se lite av de programet som både paow och andra bloggare skrivit om dessutom har jag hörttalas om detta program!

Det handlar om ett gäng ungdomar som är i vuxen ålder upp till ca 24 tror jag. Som lever i ett hus och ska börja ta ansvar för saker och ting.

Men jag måste erkänna att jag blir lite skrämd. Är det så dagens ungdomar fungerar? Bland annat skulle dom städa och två tjejer ca 19-20 år hade ALDRIG damsugit förut, förstod knappt hur det fungerade. En del hade aldrig tvättat eller sorterat tvätt tidgare. En kille som bor i en egen lägenhet får matlådor av sin mamma för att han inte lagar mat. Han åt mer eller mindre direkt från burkar!! Jag fattar ingenting. Är inte det ren uppfostran och läran om livet att kunna klara sig självt så att man överlever? En anna kille beställde hem massa saker som hans mamma sedan fick betala för han hade ingen inkomst.  "han kostar mellan 5-8tusen per månad" och hon betalar det! Hade det varit jag hade min mor blivit galen.

Fast jag vet inte om det bara är jag som tycker att en 20 åring ändå ska kunna fixa mat, handla, tävtta och städa. Jag flyttade ändå hemifrån när jag var 16 och har klarat mig bra. När jag gick i lågstadiet så kunde jag komma hem och stallet kanske inte var mockat. Men det var bara till att ställa sig och få det gjort. Vedhögen behövde fyllas på så man kunde få varmt i huset. Mat måste man äta om man är hungrig och det är ju inte alltid att min mamma var hemma 24/7 och kunde laga mat. Tvätta gjorde jag själv för jag ville tvätt min tvätt själv. Annars fick jag för mig att det skulle bli konstigt, typ korta byxor och förminskade tröjor haha!

Jag tror i alla fall att djuren har gett mig så mycket ansvarstagande. Men för mig har det varit kul. Att redan sedan tidig ålder fått ta ansvar. Jag har betalt mina tävlingar själv, jag har alltid köpt mina egna kläder sedan tidigt i tonnåren för jag ville känna mig vuxen, ville till och med köpa eget champo etc.

När man sedan ser ett program som Ung & bortskämd så börjar jag undra, var eller är det fel på mig? haha.

Vad tycker ni om detta? Är det en självklarhet att klara av grundliga saker som att kunna ta hand om sig sjävl, laga mat, tvätta, städa och handla etc när man är 19-20 eller ska man inte det?


Varför så?

Jag tror att många såg det som en tragisk händelse när Totilas såldes och att ett ekipage skildes.

Satt och läste en artikel om Visser och Totials på engelska där det även fanns ganska så dumma kommentarer. bland annat "Hope the Vissers enjoy the money.They can’t have many friends left." Jag kan hålla med om att det var tråkigt att skilja på ett team som Edward och Totilas. Men om jag ska vara ärlig, hade jag varit ägare till Totilas eller en anna  världs cup häst och blivit erbjuden sådana enorma summor pengar. Hade jag också sålt.

Nu kommer säkert många skriva eller tänka "De handlar inte bara om pengar" Men vänd på det och lek med tanken att det var du som var i deras ställe. Hade du tackat nej till 250 miljoner kronor? För mig hade det inte varit försvarbart att tacka nej.

Men det som förvånar mig mest är att hur elaka personer kan bli. Att Visser inte skulle ha många vänner kvar? Vad är det för en kommentar? Som jag skrev innan. Tråkigt, jätte tråkigt att ett sådant ekipage delades, men jag förstår även ägarna. Dom som skriver dessa dumma kommentarer behövde nog inte betala försäkring, och leva upp till folkets förväntningar och allt som hör där till. Även om det var en häst, ett djur. Så blir det nog svårt att se åt sidan när det kommer in sådana enorma summor.

Totilas ridden by Edward Gal in the victory gallop after the Grand Prix Freestyle at Kentucky and their third gold medal. © 2010 Ken Braddick/dressage-news.com

Men det är intressant att se hur folk blir när något som dom tycker är fel och inte ville skulle hända, hände. Totilas är en klass för sig men jag tror inte heller Edward står utan någon bra häst och Visser kommer säkert fortsätta att hjälpa Edward med bra hästar. Det får man ändå hoppas med allt jobb han gjorde med Totilas.

Men det jag ville få fram var att även om jag som privatperson tycker denna "skilsmässa" var tråkig så anklagar jag inte de gamla ägarna för att sälja. 

Men visst är det tråkigt att pengar ska styra så mycket som det gör. Jag är väldigt fasienerad hur man kan prissätta ett djur till så mycket pengar. Även om det handlar om en halvmiljon och uppåt. För hur det än är så är det ett levande djur och precis som vi människor och i morgon kan det vara ett skadat djur eller till och med ett avlidet djur. Saker kan hända.

Vad tycker du? Är det rätt att vara dum mot Visser, de gamla ägarna och säga att det var världsfel och en katastrof mot dressyrsporten att göra så?

Här kan ni läsa en artikrel från tidningenridposrt.se




Killen har en fundering

Hoppryttare är tuffare och mer "ah det löser sig" Dressyrryttare är med fega, försiktiga och "Det går inte göra för hästen blir rädd" Om någon har hört detta förut så upp med en hand!!

Detta påstående som jag kallar det är från min sida FEL! Varför skulle dressyryrttarna vara fegare än hoppryttarna? Nu pratar jag om proffesionella ryttare. Att kanske den äldre damen på sin äldre rutinerade häst väljer att rida dressyr är kanske för att det passar henne mer, och den livliga 15 åringen vill kanske hoppa för mer fart och fläkt.

Jag själv var hoppryttare en gång i tiden och sadlade om till dressyr och inte var det för att jag var feg och inte vpgade hoppa. Det handlade mer om att dressyren fasinerade mig mer än hoppning.

Visst krävs det mod att hoppa stora klasser och tanken tveka finns oftast inte hos en hoppryttare inne på banan. Men är det så mycket fegare att rida dressyrhästar, visst man ska vara på marken. Är tanken i alla fall. Men oavsätt hppryttare som dressyrryttare rider man på marken och så väl en hopphäst som dressyrhäst kan bli"galna" resa sig och stå på bakbenen, bocka som en gnu och klättra på sarjen eller vad det nu kan vara.

När en häst går över gränsen till att bli farlig. Tycker jag personligen inte att det är speciellt kul och man får kanske en kännsla av "detta kan gå illa, jag måste av" Så handlar inte det (för mig i alla fall) om att jag är feg för att jag är dressyrryttare utan mer om ett synt förnuft och ett humaniskt tänkande? Jag har redan fått hästar över mig som gått omkull eller galna hingstar unghingstar som bli till sig i traserna utan att bli rädd. Men man kommer till en gräns där man kommer till tanken, vad är det värt? Skulle inte hoppryttare också ha det tänket? Jo,jag tror det. Men skillnaden är att när en hoprryttare säger "nej jag vill inte sitta upp på denna" då är det mer som att det är mer respekterat medans en dressyryttare blir kallad chicken. Är det inte lite så?



Bara för att jag är dressyryttare behöver inte det betyda att jag inte vågar rida ut hästarna, galoppera på ängarna eller gå över stockar i skogen. Jag tror att det är många som inte vet vad det handlar om som klämer ur sig sådana saker som att "du är dressyrryttare klart du inte är lika tuff som hoppryttaren" vadå klart?



Vad som är klart är att en dressyrryttare som sällan hoppar större hinder inte känner sig bekväm med att rida an ett stort hinder. För att vanan inte är inne. Det är som att säga till en långskidåkare att åka ner för den brantaste puckelpistbacken. Personen är inte rädd för att åka skidor men för att åka puckelpist för en brant backe som man kanske aldrig eller väldigt sällan gjort krävs kanske lite träning innan man ger sig in på det. Skillnad enligt mig.




Skulle någon söga till mig, hoppa en bana på 110cm. Visst inga problem. Men jag skulle defentivt inte känna mig bekväm med det för det var sjukt länge sedan jag hoppade bana på 110cm.

Skillnad på personer och skillnad på jaget som man har. Inte om man är hopp respektive dressyrryttare.

Eller?





Göra sin grej!

Jag fick reda på något som jag bara var tungen att se vidare på. Nu förstår jag vad som menades.

Denna killen som kallar sig Keenan sitter och mimar till olika låtar och han gör det sjukt bra. Han ser inte klok ut haha och han har kanske en form av sjukdom. Men han går verkligen in för det han gör. Hela hans ansiktsutryck är helt obegripligt på ett sätt. Men man kan inte sluta titta på honom. Jag har suttit och kikat flera klipp.

Men saken är den att han gör något som han tycker är kul och vill troligtvis kunna ge någon annan ett skratt. Han bryr sig inte om att han inte är den nsyggaste på jorden, han har KUL och bjuder på sig själv. Bryr sig inte om alla kommentarer han får som är skit utan han kör på ändå.

Personligen så tror jag fler borde vara som honom. Att våga vara sig själv och köra sin grej. Jag är i alla fall imponerad och har nog aldrig sett något liknande. Jag kan inte sätt tummen på vad det är som gör att det blir så "fängslande" men något är det.






På den sista filmen har han över 17 miljoner visningar på youtube. Det är ca 9 miljoner invånare i sverige. Sjukt många har suttit och tittat på denna video och på denna kille. Den översta viden tror jag det är ca 2 miljoner visningar.

Jag ger ändå stor respekt för någon som vågar göra det han gör och visa det för så många. Här sitter vi många bloggare i sverige och inte vågar visa bilder på oss själva etc för att vi är rädda att folka ska misstolka oss på fel sätt. Men vad är det för fel att ha kul? Men han vågar och det respekterar jag stort!



Bara för detta så kommer jag visa denna otroligt seriösa bild som togs i sommras när vännen var på besök! Så får ni själva avgöra om ni tycker jag är en oseriös person eller ej. Men varför inte få ha kul och göra galna saker och i detta fallet handlar det om ett foto! haha. Det är just detta som kan vara svårt genom bloggen. Jag har säkert kunder som läser det som jag skriver här på bloggen och givtvis vill jag uppfattas så proffesionell som möjligt och jag är verkligen seriös med det jag gör och vill därför inte att folk ska uppfatta mig som en fjantig wanabee som fjantar sig bakom en skärm. Men alla är vi inte mer än bara människor eller hur?



Men det betyder ju inte för att jag har kul och kan klara av att lägga ut en bild som med vännen att jag är oseriös med mitt arbete, yrke.

Våga skratta!




Borde vara hårdare!

Flera har både läst och uppmärksammat på bloggar samt tidningenridsport.se om Djuren som dog av svält!

Det finns MÅNGA fall där dålig djurhantering finns och det blir många varningar hit och dit. Men nu kanske jag är dum. Men om någon får en varning för att åtgärda problemet och sedan inte gjort någon åtgärdning så får dom en varning till och en varning till. Känns det inte lite så?

När saker sker som så dålig tillsyn och skötsel av djur att dom dör av svält etc. Så SKA man INTE få lov att ha djur är min åsikt. I vissa fal kan den kanske gås med på att få en "prövo perido" eller liknande. Men varför ska det vara så mesigt här i sverige.

I usa. Så tar dom djuren ifrån ägarna om det inte åtgärdats eller om djuret är för illa där ann att man inte kan åka utan att ta djuret därifrån. Men inte här i sverige? eller har jag fel?

Det är inget lätt jobb att jobba iniom djurskyddsverket etc. Men man kanske skulle lägga om lite rutiner eller varför inte införskaffa som USA har och ha djurpoliser. Det är säkert en kostsam sak men tror inte ni sådana här fall som att djur dör, eller hittas svårt vanvårdade djur kanske skulle minska. Att det kan bli straffbart.

Hästägaren fick 50 dagsböter á´50 kronor för brott mot djurskyddlagen.
ÄR DETTA ETT SKÄMT? För mig skulle detta bli et fängelsestraff till minst ett år!!! och aldrig mer ha rättigheten till djur. För det som stod i artikeln med avlidna hästar för att dom har fått vara utan mat, är grymt!!!


Troligen så har de stackars djuren det bättre nu än tidigare!


Doping



Visst kan detta vara ett irriterande ämne med oklarheter vid vissa produkter.


Visste ni t.ex. att flugmedelt ovan tydligen är dopingklassat (men enligt biofarmab är den INTE det). Hur många av er visste det?
Det har till och med pratats om att dopingklassa Glykosamin, men svårigheten är att kunna spåra det i och med att det finns naturligt i kroppen.

Men något jag har tycker BORDE införas är att ALLA medel som innerhåller dopingklassat medel, som vissa liniment, kyllera, flugspray och fodertillskott som är bra för leder etc. Ska ha en ettikiett med ett doping-varnings märke på. Borde det vara så svårt. Känns som att man knappt vågar använda pälsglans snart.

Tycker att reglerna är alldeles för luddiga och för svåra att förstå. Det borde vara lika enkelt som vissa prepparat medeciner som till människor med trianglar hit och dit där man enkelt kan se att bilkörning t.ex. rekomenderas ej efter intag av denna medecin.

Men enligt nya regler så får man INTE använda medel som är antiinflamatoriskt eller liknande inför tävling.
(vilket egentligen är ganska självklart, om hästen måste använda antiinflammatoriskt, så är hästenantagligen sjuk)
HÄR kan ni läsa mer på biofarmabs hemsida om nya regler.

Om ni bor i närheten av eller i Göteborg kommer Myone ha en "föeläsning" om produkter där denna frågan bland annat kommer att tas upp. 27/9 kl 19-21.

Vad har ni för erfarenheter om doping, någon som har blivit varnad för vanliga produkter man trott vara säkra från doipng men som tydligen inte var godkänt?


Klagomuren!


(Fick publce detta inlägget vi mobilen, nätet för mi är inte som det ska vara)

Facebook, säg någon som inte har facebook numera!

Men jag måste faktiskt skirva av mig lite om detta.
Igår läste jag något på facebook som gjorde mig irriterad och fick en kännsla av att facebook är den nya klagomuren! Det skirvs hit och dit om peronser hit och dit. Ska det vara att man kan hänga ut människor hit och dit. Sedan att man verkligen skirver om hela sitt kännslomässiga liv på facebook. Jag tycker absolut att man ska få skriva av sig. Men när människor skriver om saker som jag tycker kanske är personliga eller saker man inte ska lämna ut offentligt att man ska hålla för sig själv. Nästintill varje dag är det något som skrivs som  inte är "facebookvänligt"

Någon mer än jag som tycker så här?

Däremot så tycker jag att facebook är en skit bra sida. Alla grupper som verkligen har en baktanke, att man kan bli medlem och gilla olika företags sidor. Man kan lätt bli uppdaterad om nya saker etc. Samt att man kan hålla kontakter med vänner och från olika länder väldigt enkelt!

Men facebook som en klagomur är ett nej för mig, givetvis beroende på vad det är.




Egenskaper!

 Jag har hafte en fundering ett tag och tänkte faktisk dela med mig av den här på bloggen!

När man ser många ryttare som är på väg upp i klasserna och gör allt för att nå sina mål. Jag jobbar väldigt hårt och villigt till att jag ska kunna nå mina mål. Men skillnaden på vissa är att vissa vill bli elit ryttare för att bli kända. Är det inte lite så? Det finns jätte många ryttare som har möjligeheten till att lyckas. Men ofta tror jag att många inte vet mer än just ridning och bandagering av sin häst.

För att verkligen lyckas behöver man så mycket mer. Allt från foderstat, till hästens historia, anatomi och fysiologi. Förståelsen till vad hästen verkligen är!



På ett sätt är jag glad att jag inte har haft pengarna till att kunna köpa mig de extremt fina djuren och ha råd att betala för tränare och åka på tävlinga var helg. Jag har fått ta den långa vägen. Skolan kallas LHS-Livets Hårda Skola.

Jag har varit i många stallar, ridit många hästar, sett många clinics och pluggat häst. Att kunna skriva ett prov om hästens skelett delar och måste ha alla rätt för att bli godkänd etc. En grund jag anser är viktig.

Hästen för mig är inte enbart en karriärs stege. För i ärlighetens namn är den det till en viss del. Alla hästar klrara inte av att gå svår klass. Utan hästen är något som jag älskar och en bästa vän/partner. Därför behöver man kunna förstå den ut till sin fulla spets. För att kunna komma den så nära som möjligt.



För mig är hästen något mer än något man bara sitter på!

Ett inlägg som jag skrev för bra länge sedan som är ni kanske tycker är läsvärt finner ni här.

 


Vart bor du lilla råtta? I min hatt!







För många förknippas svårklass i dressyr med frack och hatt. Nu kanske hatten ska förbjudas, efter ha ridits med på banorna i över hundra år!

Är man över 18 år och rider i MSV:A klass eller högre får man lov att rida med hatt.

Jag tycker inte hatten ska förbjudas. Däremot ska det vara frivilligt i vilken klass man än rider i över MSV:A, rider man grand prix och vill rida med hjälm, ska det få göras. Men att förbjuda hatten, nej.

Det jämförs med att hoppryttarna red förr i kask, men som alltid mer eller mindre flög av efter första hindret. Men att jämför hoppning och dressyr känns på olika håll långsiktigt. Det sker mer olyckor i hoppningen än dressyr gällande tävlingssamanhang och i dressyr håller man sig på marken och hoppar inte hinder på 150cm. Att det kan hända saker på en dressyrbana också, absolut. Men hur många har sett en dressyrryttare i klasser med hatt åka av inne på banan? Kanske är bättre att sätta regel på att hjälm ska bäras ¨på framridningen och så fort man har gått av banan, där anser jag risken är större för olycka. Men vad är det för regler där?

Så för min del ska hatten finnas kvar. Men man kanske skulle höja gränsen?

Vad tycker ni?


Melanoz har en Åsikt!!



Ibland när man stter och läsare olika bloggar eller hör olika åsikter om saker de kanske igentligen inte har så mycket koll på. Jag anser att kan man inte sin sak till 100% ska mina inte säga "att så här är det och ska det vara" Man ska ha olika åsikter och andra konversationer, och våga "think outside the box" just för den stunden i alla fall.

Detta kan bli ett väldigt långt inlägg, men väljer att dela ner detta och hålla mig till en punkt. I bland eller nä, jag ska vara väldigt ärlig och skriva OFTA så läser man där andra kritiserar andra, gärna dom som rider på hög nivå.
Hur deras hästhantering är and so on.....

Jag har erfarenhet från stora stallar hur hästarna hanteras och ALLT detta arbete som ligger bakom. Det sägs att elitnivå ryttarna inte alls gör allt för sin häst. Nej, sant för INGEN kan göra allt för sin häst. Men man kan göra otroligt myket.

Vi kan t.ex. ta hagar. Att trähagar ska vara katastrofala för hästar. För en häst som är van att gå i stora fria hagar tycker säkert att det blir inrutat. Men släpp en häst som inte är van vid att gå i stora hagar med kuperad terräng. Vad skulle den troligen göra? Springa halvt i hjäl sig. Faktum är att det är igentligen inte vi männsikor som bestämmer hur hästen ska trivas, det gör det individuella djuret. Jag har varit med om djur som har haft en superfin hage att gå i. men som avskyr det. andras fram och tillbaka, spring hit och dit och uppgrävt vid insläppet. Frågan är, ska man svinga djuret att gå kvar? Jag gör det INTE av den anledningen att den säkerligen kommer att skada sig. Ämnet kan ske tvärtom.

Men det som jag också skulle vilja ventilera är också att många ser inte arbete som ligger bakom, med var individuella djur. Så otroligt lätt att dömma det man enbart har i ögonen. Men vad sker om man ser runt hörnet? Jag vet att det djur jag ar haft och har att arbeta med trivs. Hur vet jag då det? Genom att lyssna på vad dom säger, vad säger ögonen? hur ser kroppspråket ut. Hur verkar den när jag tar in den i ridhuset eller släpper ut den i hagen.... Man har ett evigt lång konversation med hästen. Skulle jag få in en häst som lämnats till mig och den av någon anledning inte skulle trivas, då får man gå och hitta anledning och ta kontakt med ägaren. För det äe också som så att man väljer inte duret, man väljer varandra.... 

Det finns så många olika individer häst som männsika, därför finns det så många alternativ att ta, göra och utföra det som i slutändan är samma mål.....  Vad som är rätt och vad som är fel är upp till var och en, så länge man vet vad man själv gör.  


Kom igen tjejer!!!! WOOO!!

Idag när jag hoppade in till Blondinbellas blogg för att kika runt. Hamnade ögonen på ett ganska nyskrivet inlägg. Där det stod om att tjejer har så mkt krav på sig själva och det var ditt och det var datt. Intressant ämne. Stämmer jue också. MEN. Glöms inte en viss sak?? Handlar krav enbart på tjejer?

Ibland så får man kännslan av att en killes krav på sig själv är inget att bry sig om. Finns det kännslor där? Jag kan säga från eget perspektiv att en kille har minst lika mycket krav på sig själv som en tjej/kvinna hár. Problemen är kanske inte i sig identiska och kanske mer sytnbara hos tjejer/kvinnor. Men gör det att en kille inte har de typen av problem.

Det jag vill säga är att en kille har minst lika mycket kännslor, krav, måsten, ångest, självförtroende, självkännsla you name it. Lika mycket som en av det motsatta könet. Men näms det? Knappt. Eller hur? Det är ofta enbar rikttat mot tjejer. "Vi tjejer måste, vi tjejer ska, vi tjejer gör, vi tjejer känner" Visst, men det gör vi andra också. Vi som kallas pojk/killar/män de med testosteron. Men det tillkännagivs inte. Inte i den grad som det görs för tjejer.

Hur ofta hör man kom igen killar! EGOBOOOOOSSSSTTT!!!!  någon?

Nu så skyller jag inget på någon, att Blondinbella skrev inlägget gav det mig en lite aha!! BRA INLÄGG!!
Men har jag fel tycker ni??

Mer Egoboost åt killar, för det ehövs då väl lika mycket som till tjejer!!




för unga tjejer....

Sägs om Egoboost
för unga killar //Timmie Melanoz???!!!

Isabella gör verkligen ett jätte jobb och säger väldig mycket och gör väldigt mycket klokt. Men det behövs ibland mer och lite outside the box än bara Bella....



Härmapor!!

Jag tycker det är ganska tråkigt med vissa saker i bloggävärlden. Det ska då härmas hitan och ditan.
www.showjumper.blogg.se hade ett tag Månadens ekipage. (alltså en hästblogg) Där man kunde maila en bild (på häst och ryttare) Man skulle då rösta på den bild som man tyckte mest om och ville veta mer om ryttaren samt hästen på bilden. Så blev det en litet inlägg om dom med frågor och svar mm. En rolig ide och väldigt många deltagande.



Jag hade inte sett något liknande på någon annan hästblogg. Men efter ett tag så började en del olika hästbloggare köra med samma sak! Direkt kopierat!! Det är något som jg tycker är lite fult och tråkigt. På grund av detta så valde showjumper att lägga av med månadens ekipage och kom på en ny ide i stället.

Varför kopiera någonting helt. Om man nu hardålig fantasi så får man väl i alla fall göra sin egna grej av det, och kanske fråga den bloggaren man fick själva iden ifrån om det är okej! 

 
Visst sedan kan det hända att av alla bloggarna som finns att det kommer upp liknande saker. Men ren kopiering är ett big nonononononooooo!  Men så många "stora" hästbloggar finns det inte att man inte vet om vilka de är så att man kan sno ideér utan att det märks!

Vad anser mina söta läsare om detta??

Det vi kan försöka säga med detta är, försök ha en egen stil, egna ideér! Är inte det mycket roligare? Känns mindre desperat för den delen också!



En åsikt

Våga Vägra Mobbning

Jag blev inbjuden till en grupp på facebook "Våga vägra mobbning" Inte så konstigt för mig att jag gick med i den. Har man själv blivit utsatt så vet man vad det kan handla om och hur hårt det kan ta. Mer än vad många tror. "Äh, klenis det därvar väl inget" en del av de svar man får bland alla skratt och icke förstående ord.

Men det somfår mig att undra är hur stor mobbningen fortfarande är. Även om det har varit mycket prat och disskutioner som var för ett tag sedan. Man kan stata facebook grupper (bättre än inget) men det sker fortfarande inte såmycket inom skolan, där ändå mycket sker. Ett barn/ungdom ska inte behöva få ta del av det. Att det förekommer bland vuxna personer gör mig ännu mer fundersam. Varför? Vad är det för en skön känsla dom får genom att bete sig så illamot andra människor??

Jag kommer aldrig glömma när jag försökte berätta för lärana om vad som hände när man gick i korridoren. "Men dom som är så snälla" är vad för svar man fick. Inte såg dom att man blev knuffad in i skåpen och fick glåp ord efter sig. Där skönk mitt förtoende för skolan radikalt. Även de ord som rektorn sa sitter ibland och nöter och kan göra mig så fruktansvärt irriterad fortafarande. "Men dom säger ju inget när du inte är här" Vad är det för en lösning? Jag tog inte skada om jag inte hörde eller kände......

Frågan är vad man bör göra för att få dessa"kännslokalla" personer med sina med sina slag i ord att förstå konsikvenserna. Det tar hårdare än vad människor runt omkring inte kan inse.

Jag hoppas innerligt att om du som läser detta och är utsatt för någon form av mobbning att inte förlora hoppet och glädjen av livet. Det finns bättre och det finns vägar ut. Den som till sist kommer bli uppäten av skiten är skiten som gjorde det. Våga prata.......


Vad handlar det om?

Vad handlar dagen bloggning om igentligen?
Det käns inte som att bloggning idag inte alltid skrivs för glädjes skull utan mer för jämförelse och bevisning. Är det inte så? De finns en drös storbloggare som Kenza, blondinbella mf som jag uppfattar det som att det ska vara roligt. Men flera av de andra är som en enda stor jämförelse, måste hävda mig, bevisa sig krig?!?!

Den ena hackar på den andra mengör ändå likadant som den ena men måste bevisa att det är bättre and so on! Vad är det för något??

Att jag bloggar var från början att jag älskar att skriva. Men efter studenten så skriver man inte synligt för andra utan för sig själv så jag började blogga med en pasion för att skriva helt enkelt. Sedan att bloggen fick fler och fler läsare gjorde det hela ännu roligare. Men inte skulle ja gå över döda lik för att få en stor blogg. Därför ser jag upp till de mindre bloggarna somför mig är stora än de som är det verkliga storbloggarna. För att för mig käns det som om att dom har glömt bort just varför......

Så frågan jag ställer er vad handlar det hela om? Varför bloggar du, och varför läser du bloggar??

Nu ska jag i alla fall ta och vandra ner till pälsklingarna nere i stallet efter lite mat i magen! Äta bör man annars dör man vänner! Jag lovar er, äter man bra så mår man bra!!




Tidigare inlägg
RSS 2.0