Dressyrkillen

Tänkte ta och ge ett litet svar till Stephanie som undrade föjande i texten ovan. Det är en del som frågar dessa saker så tänkte ta och skriva ett litet inlägg.

Vem är jag?: Utöver den lilla presentationen som finns på vänster sida om bloggen så är jag en kille som har ägnat hela sitt liv åt hästar. Jag började rida när jag var 3år, mor min satte upp mig på en häst första gången när jag var 8:ta månader och sedan dess har jag suttit kvar kan man säga. Om ärligheten ska fram så tror jag inte att min mor trodde att jag skulle bli så här hästbiten som jag blev och är idag.

 
 
haha min första ponny och jag. Shettisen Rufus och när jag var 13-14 och tränade ardenner hästar för premiering.

Vart jobbar du?:  Till en stor del arbetar jag för mig själv, tar emot hästar för träning, utbildning, tävling, försäljning. Förberedelser inför 3-årstest och unghästchampionat etc. Samtidigt så arbetar jag för Lotten Aronsson. Som har ridit med i landslaget och numera i handikapplandslaget. Jag hjälper till att rida hennes hästar och sköta stallet. Dalig träning på både hennes djur och mina djur som  jag har i träning. Verkligen kanon bra. Man utvecklas hela tiden och "kör man fast" har man alltid någon att vända sig till. Omöjligt att bli "lat"när hon är med i ridhuset, vilket är suveränt för man blir såå mycket mer noga med all ridning, bara en sak som att man inte slarvar med en enda övergång etc.

Livet fram tills idag, hur har jag kommit dit där jag är idag?: Det jag kan börja säga är jobba, jobba, jobba, jobba och ta alla chanser och möjligheter som kommer i ens väg.
När jag var 7år så fick jag min första ponny, och sedan dess har det rullat på. Som jag har skrivit tidigare så var jag en väldigt passionerad hoppryttare. Men blev att jag sadlade om lite senare till dressyr. Fast jag älskar hoppning fortfarande. När det var dags att välja ett gymnsium var jag tvungen att tänka lite smart på en del fronter. Jag visste precis vad jag ville jobba med i framtiden. Jag badade inte i pengar så jag visste att jag var tvungen till att gå the hard way. Därför bestämde jag mig för att gå ett naturbruksgymnasium inriktning hästhållning, för att komma åt bra praktikplatser, och förhoppningsvis skulle jag få erfarenhet. Det var tuffa år på många sätt. Skolan låg utanför Jönköping, Tenhult. Jag bodde då mellan Gislaved och Smålandsstenar. Hade mina två hästar och jag hade inte råd med uppstallning till mina djur plus boende för mig själv, att sälja en häst fanns inte på kartan. Klockan ringde 03:50 varje morgon. Gick upp och förberedde mig inför skolan, hoppade på bussresan som skulle ta 3-3,5h. Sedan var det samma resa hem fast hemresan kunde ta upp mot 4h. Var tidigast hemma 17:30 och som senast 20.30. Då hade jag även mina två hästar att rida när jag kom hem. Det sköna kunde vara att jag fick mycket skolarbete gjort på bussen. Ibland fick jag vänta någon timme på bussen vilket gjorde att man hade tid till plugg då.



När det var dags för praktik så åkte jag ner till Minna Telde, vilket ändrade mitt liv, det var då jag sadlade om. Den inbitne hoppryttaren blev en inbiten dressyrryttare. Efter den långa praktiken så åkte jag ner på helger och lov till både minna och hennes dåvarande beridare Adriana både innan och efter hon startade eget stall för att hjälpa till. Jag ville bara lära mig meeer. Bara att jag fick lov att sitta på Larina Höm gjorde ju saken inte värre,(Det var inte det att jag fick sitta och trimma några djur, utan mer motionsrida eller rida ut, trimmningen gjorde minna eller adriana själva) eller en fälttävlanshäst från brasilien som hade både tävlat och rest mer än vad jag har gjort idag, alla hingstarna, unghästarna. Det var så kul. Men jisses vad mycket jobb. här snackar vi 12-14h pass om dagen. Varje dag började med fodring och sedan var det till att ha Don Charly klar åt Minna. Utöver att givetvis sitta på hästarna så var det roligaste att skritta fram dom, oftast gick vi en promenad i skogen eller i rihuset. Varför tyckte jag det var det bästa? Jag fick ju se så mycket ridning. Att leda fram en häst 30-40minuter med fem sex hästar så fick jag se jätte mycket ridning. Allt från när Minna red bruksprovshingstar, unghästar som skulle gå på flyinge, När hon tränade Don charly eller Larina. Supernyttigt.

Nä jag skulle börja det 3:dje året på gymnasiet bestämde jag mig för att plugga på distans och började arbeta för Adriana efter hon erbjudit mig ett jobb i hennes stall. Jobb på dagarna, plugg på nätterna. Efter en tid där så fick jag ett jobberbjudande från Camilla Larsson som jag tog och jobbade sedan för henne. Alla tre personer på samma anläggning haha. Men det var supernyttigt. Även om alla var på samma anläggning, så var det ändå så olika i stallarna. Att ha varit på olika ställen och lärt sig deras "seder" så fick jag mig en väldigt bred uppfattning. Efter denna tiden och studenten var tagen så var jag kvar i yttligare några månader innan jag flyttade hem. Då såg jag knappt en häst på månader. Jag var verkligen super trött. Att arbeta så många timmar om dagen och hålla igång plugget på nätterna tog ut sin rätt kan man säga. Men när motivationen växte upp igen så sökte jag jobb hos Catrin Henriksson. Precis det jag behövde då. Ett mindre stall där jag kunde få ännu mer tid till MIN ridning. Även om det var supernyttigt att vara hon Minna, Adriana & Camilla så hade dom att göra med sig själva och sin egna ridning att man inte alltid kunde få så mycket lektioner som man kanske ville ha. Inte det att man blev bortglömd. Men har man 10- 14 hästar att rida och elev att ha lektioner för, tävlingar att åka på etc. Så tog det ganska mycket tid. Men jag lärde mig oändligt mycket.



När jag var nere i skåne fick jag känna många personer som har haft betydelse. Bland annat Antiona Ramel. Fick jätte god kontakt med henne, hon har ställt upp och lett mig in på rätt väg och någon man alltid kunnat prata med. Jag åkte även upp när hon var stationerad med sina hästar hos Pether Markne och Per Sandgaard när hon var borta. Vilket öppnade upp lite fler dörrar. Några veckor efter jag var där uppe så ringde Pether Markne mig 2ggr personligen och erbjöd mig jobb. Men då hade jag redan börjat hos Catrin. Ibland ångrar jag mig att jag inte tog den möjligheten, men just då kan jag känna idag att det var rätt val.

Tiden hos Catrin var precis det jag behövde, utöver ridningen och hästarna så fick jag lära mig väldigt mycket om sadlar då hon var utbildad sadelutprovare. Vilket jag såg som en viktig sak. Att lära sig vilka märken som har mer raka eller böjda bommar, vilka märken som passar mest för hästar med hög eller låg manke etc. Även fick jag många bra kontakter. Hos Catrin så var det inte direkt att jag jobbade för henne, vi jobbade tillsammans vilket faktiskt var väldigt utbildande. Man fick något att säga till om. Där fick jag även titeln stallchef och beridare elev.



Idag är jag som ni kunnat läsa hos Lotten. Trivs som fisken i vattnet. Mycket ridning, mycket arbete som jag lägger ner till mig själv och inte bara sörvar hästar åt andra utan mer åt mig själv. Är på en superfin anläggning med jättefina hästar, där jag har möjlighet till total utveckling.

När jag skriver det här så kommer jag verkligen ihåg hur mycket man har gjort, vad man har fått göra och vara med om. Att vara med och titta på Richard White träningar (Kyra.k´s man) att vara med och kolla på Conrad Schumcher träningar. Att man har tränat för Jens fredriksson, Att man faktiskt har fått lektioner av Minna. Jag kommer inte från någon välbärgad familj. Men jag har kunnat ändå. Något som jag har lärt mig är att vill man så kan man. Är man bara beredd på att "offra" sig själv och man bestämmer sig för att göra det så är inget omöjligt. Gör man ett bra jobb så får man oftast betalt för det. Det gäller bara att visa framfötterna. Vara överallt. Det går inte att sticka under stolen med att det ÄR mycket jobb med hästar. Det är en livsstil och man kan inte bara sticka iväg, dra utomlands eller bara vara ledig en dag. Det är att jobba jobba och jobba. Kontakten man får med olika personer är också något som man ska ta tillvara på. Även om man inte har pengar till att köpa sig den superfina hästen och träna för supertränaren så går det en då. När en del ställer mig frågan om vilken utbildning jag har gått, brukar jag svara "LHS-utbildningen" Livets Hårda Skola. Nu ska jag arbeta på, utveckla det jag har här och sedan får man se vart mitt liv tar mig. Planen är lagd. Något som jag också har lärt mig är att våga chansa, våga ta möjligheten. Det man redan har kan man också återfår, det man inte har kan man inte få om man inte försöker.

Hej vänner!!
Nu fungerar allt som det ska igen och man kan känna sig lite civiliserad igen. Men svaren på frågorna kommer nu! ☺


Svar: Jag är uppvuxen i Gislaved, en liten by kan man väl ändå säga i småland men numera bor jag ca 4mil norr om Göteborg. För tillfället har jag inte så jätte många hästar, men nu så är det 4stycken. Men sammanlagt i stallet är det 9 hästar.
Jag började rida när jag var väldigt liten. Mamma satte upp mig på en häst när jag var 8 månader första gången och sedan dess har jag suttit kvar haha. Att jag än idag håller på är nog för att jag verkligen älskar dessa djur. När jag var liten så sa jag alltid att jag ska arbeta proffessonelt med hästar och det gör jag idag, vilket jag är otroligt glad över att jag kan göra.



Denna frågan fick jag till ett annat inlägg, men tänkte passa på och svara på den nu också.

Svar: Tyvärr är den inte min. Hästen som är på headern red jag där jag arbetade förut, men ägs av Catrin Henriksson (www.dressyr.com) 

 

Det var en väldigt rolig häst att rida! Han fick fin kretik av domarna så ska bli spännande och se hur det kommer gå för honom i framtiden.



Mitt jobb är att rida hästar lite kort förklarat, tränar, utbildar och tävlar. Så som jag har det här är det nog många som skulle vilja ha det. Förutom att jag tar emot hästar för utbildning etc. så arbetar jag även för Lotten och hjälper henne att rida hennes hästar och där jag dagligen får träningar. Det är så bra att alltid ha någon man kan be om hjälp om man skulle "köra" fast någonstans i ridningen. Att ha tillgång till en sådan person med den enorma kunskapen är helt fantastiskt. Man utvecklas hela tiden när man alltid ha någon som kollar när man rider, man kommer liksom aldrig undan och man kan inte lägga till sig några olater eller bli slarvig i sin ridning utan det blir verkligen effektiv och utvecklande ridning. Hur jag fick detta jobbet, kontakter. Jag åkte hit och provred en häst, så Lotten kunde se hur jag red och om jag var intressant för henne att ha här i stallet och rida hennes djur.  Tänkte ta och skriva lite om den sista delen av frågan i ett annat inlägg lite längre fram. Men lite kort och gott så var det så jag fick jobbet, jag är i alla fall väldigt glad över att vara där jag är idag, inte minst för hjälpen utan även för hästmaterialet som jag får lov att rida, att få rida riktigt fina hästar med hög klass och ridbarhet var något som jag drömde om när jag var liten och idag är den verklighet. Nu, kör jag på och hoppas jag kan utveckla det jag har ännu mer!


Detta är hästen som jag första gången red, när jag var på "intervju"

Hej på er! Skulle ju ha svarat på denna kommentaren lite tidigare, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Men nu verkar blogg.se fungera igen i alla fall, vilket är wonderful.
Men här kommer ett svar:

Det finns ganska många olika detangler, bland annat från Show Sheen, Cowboymagic och som i detta fallet silverado vilket jag personligen tycker är den bästa detanglern. Den fungerar precis som pälsglans men är mer som en lite tjockare olja som man droppar och fördelar med fingrarna eller som vi brukar göra ta en borste som bilden nedan,

 häller på ett par droppar av detanglern och sedan borstar igenom svansen.
Men det jag tycker är bra med just denna produkt är att det fungerar lite som ett balsam, taglet bli inte bara "halt" utan mjukt som det blir när vi har haft balsam i håret. Som även gör att svansen blir lite fluffigare. Så på dom hästarna som har lite tunnare svansar tycker jag den är super för det bli lite mer volym, inte så det bara säger FLUFF men den blir lite fluffigare och luftigare. Min favorit helt klart. Dessutom luktar den gott också haha!

Tror jag pratar lite om den i denna videon som jag gjorde om vad som finns i våran groomväska.

Men någon som är super på bra produkter är x-treme Horse makeover därifrån köper vi alla roliga produkter i alla fall. Jag vet inte vad silverado detangler kostar med ca 200kr dom brukar kosta från 170kr och uppåt beroende på vilket märke man väljer att ha. Men dom är dryga också, så man behöver inte köpa en ny flaksa varje månad heller.
Hoppas det var ett bra svar!

Jag vet faktiskt inte vart man kan få tag på dessa tränsen. Men det går säkerligen att ta hem om man går till någon ridsportbutik.
Märket är Otto Schumacher och är av väldigt bra kvalitet. Finns i massa andra färger också!

Här finner du deras hemsida!

Fick denna kommentaren tidigare idag av en VÄLDIGT trogen läsare! ☺

Nej Erika jag har ingen egen häst! Som jag har skrivit i tidigare inlägg så behöver jag ingen egen häst just nu, för jag har tillgång till så pass bra hästar som känns som mina fast det är chefen som äger dom, fast det är bara jag som rider och tävlar dom. Jag hade aldrig haft råd att köpa sådana hästar. och så länge jag har dom att rida så finns det ingen annledning för mig att köpa något eget då jag helt enkelt inte har den ekonomin till att köpa en bättre häst än de jag redan rider. Sedan tar jag även emot hästar på utbildning, träning och tävling. Jag har fått tag på en unik möjlighet som inte många andra får tag på. Jag har en fin anläggning att vara på och får rida fina hästar där jag även kan ta emot hästar själv. Där jag har kunnat börja från en bra grund utan att sattsa för mycket. Dessutom får jag träningar dagligen och det är på minst två av hästarna i stallet men nu till våren kommer det bli mer "intensivt" då fler ska ut och tävla.

Men ang det om egen häst så skulle jag inte "tjäna" på att ha en egen häst helt enkelt. Mitt mål och min dröm är att rida internationellt vilket också är väldigt dyrt och hästarna i de klasser kostar oerhört mycket, Så är jag faktiskt glad över att jag har så pass fina hästar att tillgå. Och ja, hästarna nere i stallet känns som mina för det är jag som gör allt med dom. Så kännslan av att de inte är mina innfinner sig inte. Dessutom måste jag medge att det är ganska skönt att inte behäöva lägga ut utgifter som hovslagare, vaccinationer, foder och allt annat som måste betalas. Det är väl det enda som kanske tyder på att det inte är mina hästar, för det behöver inte jag betala!

Hoppas du hängde med nu! ☺☺

Svar: Hästar och det som hör till är verkligen en livsstil och mindre blir det inte om mandessutom har det som yrke. Men visst är jag ledig. Förra måndagen under eftermiddagen var jag ledig. Men jag är väldigt sällan ledig heldagar, jag trivs bättre med det. Jag har även egna hästar som är på utbildning/träning hos mig och som är under mitt ansvar utöver de hästar som chefen har.

Men när jag är ledig så har jag i alla fall varit nere i stallet, fodrat, mockat, släppt ut, släppt in hästar etc. Men visst är det skönt när man komme iväg som in till stan och bara släppa hästarna och stallet för en stund. Det är något som man måste göra. Man måste få lov att ladda upp batterierna och göra, se någonting annat. Men även om jag får tillsägelse och frågan om jaginte vill åka in till stan eller åka hem och ibland frågan om jag ska åka på semester av chefen, så vill jag vara i stallet..... 

Men saken är även den att jag känner inte eller ser det som att jag jobbar när jag är i stallet. Jag älskar att vara nere i stallet, jag älskar att rida och allt som hör det jag gör till. Det blir väldigt lätt att det går alldeles för länge innan man tar sig i kragen och ta sig från stallet. Men trivs man med sitt jobb så är det så mycket enklare. Men det är nog mest jag som väljer att strosa runt i stallet även om jag kan vara ledig haha!

Men kort och gott så är svaret ja, ibland är jag ledig haha!

Egetnligen så hatar jag att svara på denna fråga haha, den ger mig ångest!

När jag pluggade på gymnasiet så ringde min klocka 04:00 varje morgon. Då jag hade en resa till skolan på 3h enkel resa, alltså pendalde jag ca 6h om dagen till och från skolan. När jag kom hem hade jag två pollar att ta hand om och rida. Så tiden fanns inte helt enkelt!

Sedan så pluggade jag på distans när jag arbetad med hästar, så var det jobb dagen lång, hästen efter det och plugget efter det. Så där fanns inte heller någon tid.

Men jag lyckades faktiskt göra och klara teoriprovet. Väl dags för uppbokning av uppkörning hade jag missat att mitt lämp för att köra bil hade gått ut typ 3 dagar innan jag ringde och fick uppkörning innan teoriprovet slutade gälla. Då blev jag ganska pisst off på¨mig själv rent ut sagt, sedan dess har det legats lågt med körkorts delen, men är på g snart igen!!

Svar på kommenatar

Man har med levande djur att göra, kunna få 500kg förtroende eller mer är en fantastisk kännsla. När man sitter på ryggen och man känner att man blir som en. Känslan av att man dansar fram att man skulle göra vad som helst för varandra. Tror det är svårt för någon som inte har upplevt det att förstå. Men det är bara så jäkla kul att hålla på med  hästar och rida. Ridning kräver så mycket mer än vad många tror. En oerhörd kordinationsförmåga, känsla, följsamhet, förståelse, tålamod, teknik, styrka-på olika sätt. Det är allt annat än att bara sätta sig upp och tro att det ska gå. Det är en avancerad sport. Hästar är samma sak som människor ALLA indvider är så olika, ingen som är en annan lik. Bara det gör det fashinerande, att kunna komma överens och hantera så många personligheter vilket i sig gör att man ALDRIG blir fullärd. Hästar är en utmaning på många och olika plan, och utmaningar är roligt.

En hästs ögon säger så mycket, hästen finns ALLTID där och det har hjälp mig många gånger.

Jag har SÅ många minnen och upplevelser på hästryggen. Allt från tidningsrepotage till att visa upp stora ardenner hästar på pemiering till min shettis som alltid hitta på något nytt. Men om jag ska välja något, som gjorde att hästarna tog en annan vändning va nog när jag var hos Minna Telde. Lite av en dröm som gick i uppfyllelse. Jobba med det man älskar. Men minnet efter jag satt på Larina Höms rygg kommer alltid sitta kvar. idag går hästen internationell grand prix och jag kan säga till mig sjävl, den har jag suttit på. I dagsläget är jag inte så uppspelt över att jag just har suttit på den hästen, har ridit många fina/kända hästar sedan dess. Men det som gjorde det så stort var just att den ryttaren jag var DÅ trodde aldrig att jag skulle få sitta på en sådan hästan, så lycklig jag var efteråt att faktiskt lilla jag hade suttit på en sådan häst och kunde säga det till min hästlärare på skolan. Efter den ritten så fick jag en AHA upplevelse, en upplevelse som jag har upplevt många gånger nu och kommer göra så många fler gånger för jag lär mig var dag. Helt enkelt så gjorde det att jag fick en ny syn och vilja till det jag ville göra!


(bild google.se)
Minna Telde och Larina höm
Falsterbo Horse Show

Hoppas det var ett okej svar på dina frågor!!

Hade kunnat skriva en novell kände jag haha!

Melanoz svarar!
Hej :D

Den hjälmen jag har på fotona i min header t.ex. är min tävlingshjälm och är en Champion Delux heter den. En väldigt typisk Dressyrhjälm.

Jag tycker helt klart att det är snyggast med en enkelfärgad hjälm inne på dressyrbanan. Jag vet faktiskt inte vart häjlmen är köpt, fick denna hjälmen av Minna Teldes då varande beridare som tack för hjälpen! Men finns i de flesta ridsportbutker och ligger runt 1600kr.

Jag älskar denna hjälmen, sitter bra och bekvämt. Snörningen som är baktill på hjälmen kan man ta bortom man vill, så ni tjejer med hår som ska sättas upp fårbättre plats! Dessutom enligt mig är den väldigt snygg!!





Ni kan se häjlmen på Myone´s hemsida

 

Svar:
Att dricka vattet är för mig en helt annan sak än att befinna sig i det. Jag badade till exempel inte en enda gång när jag var i egypten i vintras. Finns många anledningar till att jag ogillar vatten. Saker som hände förr. Men jag önskar att jag ännu en gång an tycka det är roligt att bada t.ex. Men jag gillar däremot att dricka vatten. Oftast 8 stora glas om dagen!

riktigt fint! Vart är du & jobbar ngnstans & vad har du för hästar? :))

Igår så visade jag er några bilder som visarlite av min arbetsplats kan man säga. Och fick då denna kommentaren som jag tänke svara på.

Svar: Jag är arbetar för Lotten Aronsson på Larseredsgård utanför götebrog. Här så hjälper jag till att rida hennes hästar samt tar jag emot hästar hästar på träning, utbildning, fortsatt inridning, tävling, träning, matchining inför kvalitets tävlingar mm. Men kort och gott har jag världens bästa jobb. Att få arbeta med det man älskar är så kul!!

Om ni vill veta lite mer om vad jag gör när jag intebloggar så kika in på min hemsida genom att klicka HÄR 

Trivs du på nya jobbet kusinen?
kram


Den senate tiden så har jag fått kommentarer som ovan. Svaret är helt enkelt ja! Jag trivs som fisken i vattnet.

Jag har även fått frågan vart jag är någonstans och kan lika gärna svara på den nu också!
Jag är uppe och arbetar hos Lotten Aronsson. Det jag gör är att hjälpa henne mes sina egna hästa. Samt att jag tar in egna utbildningshästar. Det kan vara unghästar som ska vara på fortsatinridning/utbildning, unghästar som ska tränas/visas på championat, träning och tävling. För både Storhästar och Ponnier. Så ser min vardag ut. Gör det jag älskar mest! Och jag trivs verkligen som fisken i vattnet. 

Hoppas det var ett tillräcklig bra svar!

hehe timmie du skulle passa som en sån som sköter alla spelprogram i tv! hahha vet inte varför jag tycker det men fick bara den kännslan. typ "och vi söker ett ord som börjar på "B", vet du det rätta ordet så tveka in på att ringa... kanske blir det just du som vinner extra priset" typ så hahah vad elak jag känner mig! Men fick den kännslan som sagt... puss och kram och gott nytt år!



Svar:
haha Jag skrattade när jag läste denna kommentaren! Vet inte men jag tycker jag tar den som en komplimang. Kanske skulle ta kontakt med tv3 eller någon annan kanal med spelprogram "gissa ordet" haha! Kanske skulle göra en videoblogg så får vi se vad ni tycker! En av årets roligatse kommentarer för jag har aldrig hört en sådan förut!

Kul o läsa om en kille som rider! men det kanske inte är något folk går runt o skyltar med precis ^^

(Att jag valde att svara på detta är inte just riktat till dig som skrev kommentaren, har hört detta så många gånger förut och villa ha sagt vad jag kände)

      

Skulle ha gjort ett videoinlägg om detta men webcamen krånglar lite ikväll!

Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte det som står ovan. Om man tar en tjej som spelar fotboll, hur många höjer på ögonbrynen då? Varför är det då så specielt med en kille som håller på med hästar och ridning?




Jag har under min skolgång fått "äta" upp att jag håller på med hästar, men aldrig att jag har get upp det jag älskar för vad andra tycker.

Jag älskar det jag gör och kommer alrig att sluta med hästar. I dagens läge lever jag ett liv där jag arbetar med det som jag brinner för mest, finns inget annat jag kan tänka mig att göra eller byta ut mot. Jag blir så ledsen när jag hör att många killar slutar med ridningen och hästar för att man blir mobbad och blir inte en i gänget! "Ridsport är jue en fjollsport".



Man ska aldrig ge upp det man älskar att göra för vad andra tycker och tänker. Defenetivt inte om du hör sånt från dina vänner, vad är det för vänner?  Ge aldrig upp det du brinner för, fortsätt med det du gör!

Jag är otroligt glad över att jag aldrig ha gett upp hästar och ridning. Nu så arbetar jag mot min dröm. Att kunna driva ett professionellt dressyrstall och rida grandprix. Om jag någonsin kommer att uppleva detta vet jag inte men jag kommer att göra allt för att få möjligheten, jag gör mitt bästa. Hoppas att med min ambition,vilja och med ett jäkla anamma på att ALDRIG ge upp att jag ska lyckas. Vägen är lång, men jag älskar det!