Dressyrkillen

Min allra första kärlek måste nog vara till djuren. Jag är kanske lite av han från djungelboken fast uppvuxen med hundar, hästar, katter, kaniner,marsvin, fåglar, getter och gud vet vad!

Men jag har verkligen alltid haft en kännsla för djuren och dom har gett välbehag tillbaka. Har alltid trivts i deras sällskap och har alltid älskat att ha djur i min närhet.



När jag var liten så hittade mamma mig väldigt ofta i valplådan med valparna i hopkuren och sov. Var jag borta så var det bara till att gå till valparna och oftast så fanns jag där.

Jag tillhör nog den gruppen som aldrig var inne när jag var liten skulle man leka så gjorde man alltid det ute och det fanns alltid att göra med alla djuren hemma. Jag har alltid varit lite fachinerad av de människor som inte vill ha djur eller tycker att det är "snuskigt" med djur. Att vissa utan ånger kan skada eller reta djur får deras egna nöjes skull. För mig betyder djuren verkligen allt. Tror inte jag skulle kunna leva ett liv utan någon form av ett djur. För hur det än är så ger dom mig så mycket glädje.

Jag är oftast blödigast när det gäller filmer och det finns djur med i filmen, jag frågar nästan aldrig hur det gick med människan utan det låter mer så här "HUR GICK DET MED DJURET!!!???" Om min lägenhet skulle börja brinna skulle jag aldrig lämna den om jag inte får med mig min hund ut t.ex. och ibland tror jag att jag förstår djuren bättre än vissa människor.

Ett liv utan djur skulle vara en förödelse för min del.  Att inte få möta en överlycklig hund när man öppnar dörren som vifftar på svansen och är bara så glad för att man är hemma, eller att inte få höra hästarnas gnägg när man öppnar stalldörren, det finns inte för mig. Djuren är en del av mig och utan dom så skulle jag inte vara jag!




Här var jag 7år med min allra första egna häst. Lilla Rufus som var min bästa vän i många år, 15 långa år