En push till fortsättning
En sak som är ganska intressant är detta med killar och hästar, Fast frågan är kanske mer intressant. Varför är det så anmärkningsvärt?
Under hela min skoltid fram till andra året på gymnasiet blev jag mobbad för mitt sanna intresse, min passion. Hästar. En kille som rider var allt annat än poppulärt, eller jo på ett sätt. Det fanns någon man kunde tracka på, någon att skratta, peka, putta, kassta ord på! Dag ut, dag in.
Många har varit förvånade över att jag fortsatte med hästarna av den anledningen som jag beskrev ovan. För mig var det en självklarhet. Dom gav mig stödet, modet och lugnet. Den enda plats jag kunde finna trygg var i stallet och av hästens närvaro. Även efter man har varit med i repotage i tidningen så blev man inte positivt bemött, utan tvärtom. "Vad f*n har du i tidningen att göra ditt **** *****" Det är så ***'** att du håller på med en fjollsprt"
(En gammal bild sedan jag var med i ett tidningsrepotage för ca 7 år sedan.)
"Lata dagar på hästryggen" hette artikeln.
Nu tänker jag inte berätta vad som sades, gjordes under denna tiden. Det jag helt enkelt vill komma fram till är att varför är killar och hästar så stämplat för? Jag anser att kunna ha ett så pass så stort djurs förtroende och allt som krävs för att rida är allt annat än lätt.
Det är verkligen sorgligt att så många killar som egentligen tycker det är så kul med hästar och ridning, slutar för att det passar inte för en kille och det passar inte gänget. För mig är det ynkligt att inte kunna ställa upp för sin polare, vän, kompis och bara respektera det intresse man har!
En förändring kring detta är ett borde. Men inte så lätt. Dock tror jag att med hjälp av fantasi, angagemang och lust från ridklubbar/skolor till att få och peppa dessa killar till att fortsätta. Under förutsättningar att dom tycker det är kul. En enbart kill grupp om det är möjligt? En testa på "att vara i stallet och rida dag för killar" vad som helst. För det borde inte vara så uppmärksamt att en kille rider och älskar hästar! eller har jag fel?
Jag älskar det jag gör. Hårt arbete, ambition, vilja och en kärlek till hästar och denna sport har tagit mig hit där jag är idag. Om jag hade velat hade jag kunnat gjort som så många killar gör eller har gjort slutat. Men jag gick den väg som mitt hjärta ville gå. Hade jag varit lyckligare nu om jag hade lagt ner hästarna för att passa in i gruppen/skolan då? Troligen inte. Har man hittat något man har passion för och längtar till så ska inget hindra dig för att utföra det.
Det är starkt och helt rätt att stå upp för det man tycker och brinner för. Det gör bara ont i mig när jag läser att du haft det så tufft, du skulle sagt till kusinen så hade jag tagit dem i örat (fast på ett sätt så att de inte fattade att sagt något)
Ha en fin tisdag och grattis till vinsten av vantarna!
Kramar
Härligt att se någon som kämpar på trots att det inte alltid varit så lätt!! De andra vet inte vad de går miste om, så enkelt är det ju. :) Lycka till fortsättningsvis
Underbart och tänkvärt att läsa detta inlägg! Jag har en liten son som rider och jag hoppas innerligt att han vågar och vill fortsätta med detta.
Jättestarkt skrivet! Jag väljer att citera lite av dina tankar på min blogg!
wow! bra skrivet. tycker det är jättehäftigt att du har fortsatt att rida! keep it up!
Nu har jag skrivit ett inlägg relaterat till ditt! ;-) Jag har också lagt till din blogg i min länksamling under hästbloggar, då jag gärna återkommer och naturligtvis gärna vill att fler ska hitta till din fina blogg!
Kram
Det är så himla starkt att fortsätta fast man får en massa skit! De där idioterna fattar ju inte vad hästar egentligen är. Jag fattar inte vad töntstämpeln på hästar kommer från från början liksom, skitkonstigt.
Det är ju helt självklart att killar också rider. Jag tänker aldrig på det eftersom säkert hälften av ens "kollegor" är män nu. Men jag kan tänka mig att det är annat på ridskolor och i vanliga skolan.
Tycker det är skönt att du fortsatt i alla fall och på den nivån du är nu finns det ju massor av killar. :)
