Dressyrkillen

Jag har nog nämt lite tidigare att jag en gång faktiskt var en väldigt passionerad hoppryttare. Min dröm var då att rida med i WC-hopptävlingar och arbeta i hoppstall. Men så blev det inte riktigt.

Det händer att jag får frågan om jag inte kan visa någon hoppbild och skriva lite om när jag var hoppryttare, så tänkte ta och göra det nu faktiskt! ☺

Fram tills jag var 17 så red jag hoppning, men jag tränade väldigt mycket dressyr också, för att hoppa bra var man tvungen till att kunna göra ett bra markarbete också var min filosofi. Jag tränade varje vecka för Mikael Greveback och varannan om jag inte minns fel för Ted Netterqvist på mitt lilla sto på 153. Tränade även för Jens Fredriksson imellanåt och fick även hjälp av honom när jag hoppade min unghäst innan jag sålde henne.

 
en gammal bild, tror jag var 14 här! Hujeda mig var längesedan haha!

Men på mitt lilla sto kunde vi träna på 140-150 höjder men vi tävlade bara upp till Nationellt 120. Höjderna var inga problem, det var mest avstånden i kombinationer etc som hon inte täckte till så kändes mer chyst mot oss båda två men framför allt henne att inte starta högre.

Men efter lite praktik och jobb hos Minna Telde & c/o så blev det att jag sadlade om. Tanken var att arbeta i ett dressyrstall och få rida dressyrhästar var för att utveckla mina ridkunskaper. Men det blev helt enkelt att jag fastnade i dressyren. Det roliga var att i samma veva som jag var nere i skåne hoppade jag en superfin häst som jag tävlade en del, som också nästan blev på vippen att jag köpte henne. Gick klockrent och var perfekt som youngrider häst. Ibland kan jag kanske känna att man var lite dum som kanske inte tog den möjligheten. Men samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket på min resa och utvecklats som ryttare och hästmänniska.


(haha! På den tiden när man var en chill-hoppryttare.☺ Denna bilden och hoppbilden ovan var ett par av de bilder som togs till en två sidig artikel till en tidning, rubriken till den var "lata dagar på hästryggen" Fast det var inte så låta dagar så har fortfarande lite funderingar om varför han döpte den till det. Ser ni kudden jag har också? Snart 10år sedan denna bilden togs. Man börjar känna sig gammal.)

Jag kan absolut inte säga att jag ångrar mig idag att jag "sadlade" om till dressyr, men kan inte heller sticka under stolen med att jag ibland får ett sug efter att hoppa, hoppa på riktigt! vem vet dressyrkillen kanske börjar hoppa igen haha!! Men jag älskar verkligen dressyren, det är bara sååå kul!