Be om hjälp?
Om man kanske inte har så mycket erfarenhet av att ha en häst i familjen så är det viktigt att man har någon/några som kan hjälpa till och som finns får rådfrågning. Det värsta man kan göra är att inte be om hjälp.
Ibland känns det som att det skulle vara en pinsam sak om just be om hjälp. Det är väl vad man kan ha stallkompisar/tränare/hästfolk till också. Man kanske har köpt sig en häst som kanske är lite för svår och man inte reder ut den i alla lägen. Be då om hjälp.
Jag ser upp till personer som faktiskt kan hålla i grimskaftet och säga det "Hjälp mig". Att fortsätta i samma bana kan faktiskt bli farligt för både hästägare och häst om det skulle vara så och dessutom inte specielt roligt i längden.
I och med att det kan vara "pinsamt" att be om hjälp gällande sin häst så kan det lätt bli en liten ångest över att man måste klara den här situtionen. Kan vara allt från att leda hästen ut till hagen, hoppa upp på den eller sätta på den grimma i boxen kanske lasta den. Av erfarenhet och att studerat hästägare så kan ångesten över problemet gå över till irritation. vilket i mina ögon inte löser problem, eller? Att bli arg över hästar i lägen där man kanske bör hålla lugnet kanske inte ger den bästa effekten. Jag tillhör nog den gruppen som har ett ganska stort tålamod. Jag är inte den som säger åt hästen hundra miljoner gånger. Om hästen inte står still när jag klipper den så kommer det säkerligen inte hjälpa om jag står och ryter på den. Känns inte som att förtroendet växer för mig och klippmaskinen. Men om människan hade lite enklare för att säga "snälla tror du att du kan hjälpa mig med.... jag klarar inte av det och vet inte hur jag ska gå till väga" Kanske problemen hade varit så mycket enklare och tiden med hästen blivit roligare.
Jag har svårt för varför en del ska klanka ner eller ser ner på andra som behöver hjälp. Varför inte ge en hjälpande hand. Till den som behöver hjälp eller stöd så är det verkligen ALDRIG fel att fråga om hjälp. Vad kan hända? Det som jag vet är att med hjälp växer kunskap.
Läste tidigare idag där några tycker att ponny akuten är rena rama barnprogramet och problemen dom har inte är specielt svåra. Men för alla är inte alla problem lika stora eller hur? Dessutom kan jag tycka att barnen som är med i ponny akuten är väldigt modiga. Dom är med i programet och därmed visar öppet i tv att dom behöver hjälp! Så stort cred till dom.
Vad orsaken kan vara till att det ska vara pinsamt att fråga om hjälp har jag ingen aning om. Men om jag ska vara ärlig är väl det skit samma om man faktiskt står där med ett problem som man inte kan lösa själv, vad är då det hemska genom att få hjälp så man själv får erfarenheten och lär sig hur man ska tackla det till nästa gång.
Bra skrivet. Själv har jag lite svårt att be om hjälp för att jag vill gärna klara det själv men ibland får man se sanningen i vitögat och acceptera läget.
VÄLDIGT BRA SKRIVET!!! och håller verkligen med!
Jag tyckte de var lite små pinsamt i början när jag kände att Raski tog över taget mer och mer.
Och även om jag var bestämd osv så lyckades hon ändå ta över taget.
Dock lät jag de gå för långt, för jag tyckte de var jobbigt o be om hjälp.
Idag ska vi förhoppningvis börja träna för tränare regelbundet i NH/ledarskap och hon ska vägleda oss ända fram och igenom inridningen. :)
Så hoppas jag även att jag kan rida lektioner för henne i fram tiden.
Eftersom hon har erfarenhet inom mycket.
hon har bred kunskap inom ridning och hantering.
så hon passar oss väldigt bra.
bestämd, men rättvis och framför allt god erfarenhet.
Bättre att ta hjälp i tid, än o tro man reder ut saker själv.
De försöker jag förklara för folk som behöver hjälp.
Jag reagerade likadant med ett travarsto jag tog hem. Hon fullkomligt sprang över mig, som om att jag inte fanns. Jag tappade henne flera gånger när jag skulle leda henne från hagen till stallet eller vice versa. Tillslut fick jag mod, iom att jag var så trött på att inte kunna LEDA min häst, så jag bad om hjälp. Idag finns inte just det stoet på jorden, men jag hann fixa min relation med henne, med hjälp, innan hon tyvärr bröt kotan.
Mycket bra skrivet!
Ponnyakuten har nog fått lika mkt ris som ros, men jag tycker som du att det är modiga ungdomar som ställer upp och erkänner att de inte klarar av problemet, de ska absolut inte skämmas. De som ska skämmas är de i deras omgivning som inte klarat av att se att de behöver hjälp och lyckats lotsa dem rätt. De som nonchalerar problemen trots att de borde veta bättre, fy på dem!! Barn ska ha snälla och utbildade ponnysar/hästar och kunnit folk omkring sig, som de vågar fråga om hjälp.
Fortsätt med dina kloka inlägg!
Bra skrivet tycker jag. Många känner sig säkert misslyckaxde när dom måste be om hjälp för att dom inte klarar av sin häst eller vissa situationer. Dom känne väl att det är min häst, jag måste fixa det här. En del vågar kanske inte be om hjälp heller av ungefär samma anledning. Men som du säger är det ju bara dumt.
Jag har sett lite av Ponnyakuten och tyker det är bra av dom som är med. Sen kan j andra som er tcka att det inte är ett lika stort problem som dom som är med, eller så tycker dom att dom kunnat fixa det själva.
Nu har jag tyvärr ingen egen häst, men en hund p 1 år som var jättejobbig när han var valp. Jag hade mycket hjälp av mina föräldrar, men det var jobbgt att känna att jag inte riktigt klarade av min hund. Hade han inte blivit bättre hade jag ju måstat ta hjälp av en tränare. Men jag hade ju inte varit sämre för det. Det är väl snarare att ta mitt ansvar för att få en ba relation till min hund och kunna ha en bra hund.
