Kännsla för en häst.
Visst blir fäst vid hästarna, men samtidigt så vet man att dom inte kommer att vara kvar för evigt. För mig kan det vara en viktig del att tycka om djuret man ska arbeta med. Lika som kan ske mellan människor att man inte kommer överens och kanske inte njuter av varandras närvaro är det även likadant mellan häst och människa.
Men däremot ju mer kunnaskap om något man skaffar sig, jue mer lär man sig att hantera olika situationer. Att en som arbetar professionellt med hästar kan hantera flera olika sorters hästar för det är ens yrke och erfarenheten har gjort att den personen kan det. En person som har sin lilla häst eller ponny och enbart ha med den att göra blir det automatiskt att man sätter starkare band mellan sin häst och sig själv.
Det är inte det att den som arbetar just professionellt med hästar där djur kommer och går året om inte skaffar sig ett band mellan sig och hästen. Men man är redan förberedd på att hästen kommer åka förr eller senare. Den prosessen har man redan bearbetat innan hästen kom.
Sedan är det självklart att man fäster sig mer kanske till ett djur och mindre till ett annat. Hästarna som jag har här är mina små skötebarn och hanteringen är den samma som om de vore mina egna hästar.
När jag sålde min första häst som jag hade gått igenom mycket tillsammans med var väldigt jobbigt när jag efter en praktik fick åka hem med en sadel, träns, täcken och rycktborstar men ingen häst då hon blev såld under min prakit. Jag grät hela vägen hem. Idag har jag lärt mig att hantera sådant för det är en dal av min vardag numera. Visst kan det kännas tomt efter att en häst åkt. Men då vet jag även att jag är nöjd med arbetet jag har lagt ner och man känner något för djuret man har haft. Samtidigt som det är kul när ägarna kommer och hämtar sin häst och är jättenöjda. Som ponnyn jag hade i våras, jag har fått samtal om hur nöjda dom är och allt jobb man lagt ner på djuret verkligen har gett resultat. Samtidigt som man hjälper ett djur så hjälper man även en ägare. Känner man att innan hästen åker hem att man själv är nöjd, är det även kul att hästen åker hem. Just för att man är nöjd över arbetet som man har gjort.
Så visst fäster sig professionella vid hästarna i stallet. I alla fall jag.
Det är tungt att tappa hästar. Vissa blir man väldigt fäst vid.
Men det är som du säger, när man vet att hästen får det bra och man får höra att dom är nöjda och trivs tillsammans, då lindrar det saknaden. Lite iallafall. Men det känns för j*vligt om hästen hamnar hos nån som man ser inte tar hand om den och att hästen blir förändrad mot det sämre :/
Aldrig kul o fästa sig vid en häst sen skiljas ifrån den.
Men som du har ju de i huvudet hela tiden, att detta är inte för evigt.
Tänker man på de så kan man säkert hålla känslorna på avstånd något bättre.
Själv skulle jag inte klara av att ha ett sånt jobb som du.
Jag skulle tjuta varje gång hästarna åker. :P
Som du skriver, har man det i huvudet att den kommer åka så funkar det men när man jobbar med en riktig guldklimp känns det ändå lite i hjärtat :)
