Dressyrkillen

Livet är som ett spel. Man måste lägga korten rätt för att lyckas, ibland har man tur. Man måste hålla sig till spelreglerna för att bli accepterad, man får inte sticka ut på fel sätt. Kassta tärningarna så siffrorna hamnar rätt. Då vet man vart man ska. Tänka enligt planen så man inte blir utknuffad. Finna vägar som gör att man kommer fram först. Man ser vad som kommer att ske om man tar steget som tärningen visar, de andra ser det inte på samma sätt.

De regler som spelet har kan inbland sätta stopp för någons lycka. Men det finns alltid en väg. Man måste bara se den för att lyckas ta den. Det finns alltid en vinnare och en som förlorar, vem det blir visar tärningarna. Vi har dock en möjlighet, en möjlighet till att skriva våra egna regler, som så lätt glöms bort. Vi kan bestämma vilken färg rutan vi står på idag ska ha. Vi måste bara tro på oss själva.

                                      

Nu är det dags för mig att krypa ner till sängs vänner! Fredag i morgon!

Sov sött

Natti Natti

Har ni funderat på att höra tystnaden någon gång?
Tystnad är något ovanligt fenomen. Inget är längre helt tyst. Har ni hört det? Tystnaden kan skapa känslor, rädsla, ensamhet, oro, underbart en tystnad betyder olika för oss. Men den är ändå den samma. Vi glömmer bort hur viktigt det kanske är med tystnaden då endast våra tankar hörs av oss själva. Oftast så vågar vi inte. Rädslan för tystnaden är något som hindrar från att uppleva det tystnaden handlar om. Om oss själva. Skulle jag ställa frågan "tar du dig tid för att lyssna på tystnaden" skulle jag säkerligen få en pinsamtystnad innan personen som fick frågan skulle svara. Hur ofta stänger vi av tv:n eller datorn när vi sitter och arbetar eller läser en bok. Alltid är något på i bakgrunden och tystnaden gick. Varför är vi, så många rädda för att lyssna till tystnadens talan. För mig är det en viktig del, Att sätta mig på bänken utanför stallet och höra hur tyst morgonen kan vara. Det är något som jag unnar mig, min tid. Den tysta minuten vill inte jag enbart uppleva när det är min tysta minut folk lyssnar till. Inte heller vill jag förknippa tystnaden med enbart tragedier. Tystnaden borde få höras oftare. Men det är upp til var och en att lyssna........ 



                                    

Att tala om för någon om något kan vara något som är svårt.Konsten att tala är lättare tänkt än gjort.....
Funderingar är lätta att reda ut men att få ut dom i ord kan vara som att mima.

Känslan av att göra någon sårad i sina förhoppningar skapar tyngre tårar som är svårare att torka bort.
Livet går vidare.....konsten att tala och översätta sina funderingar är svårt, för många. En del kommer alltid att fundera ut en lösning, men vad hjälper det om man ändå inte kan tala......

Mer kan jag inte säga....

                                             

Att ha hästar som intresse är inte det billigaste allternativet. Även om man så är på hobbynivå.

En häst kräver sitt ansvar. Inget man kan hoppa över en dag för att man har lust till annat. Men ändå så finns det många som tror sig ha det bästa för sin häst, Men som kanske har blundat för sin egna verklighet.

Vissa månader kan ekonomin vara i obalans, men hästen vill ändå ha sitt hö och sin omvårdnad som den förtjänar. Om det går så långt att man inte kan ta ut en vetrinär vid behov bör man fundera om. Man tror sig göra det bästa för sin häst men om man visste hur lätt det är att älska ihjäl sin häst tror jag många skulle bli mörkrädda. Att sälja eller låna ut sin häst finns inte på kartan för många även om ekonomin säger stopp. "jag älskar min häst, jag skulle aldrig kunna leva utan den" Om nu ekonomin sätter stopp för att ge den vård hästen behöver eller det foder som krävs och inte kan se detta med sina egna ögon. Då är man inte längre den hästägare som älskar sin häst. Egoisten tar över man blir förblindad av sin kärlek till sin älskade häst. När man står som publik till något som detta är inte det lättaste. Man försöker öppna ögonen på personen som blundar men svaren man får tillbaka är inte alltid det man vill höra. Den som blundar anser att dom andra är så kallat dumma i huvudet och istället för en hjälpande hand så blir det ett slagsmål med hjälp av sårande ord.

Många skulle nog behöva ta sig en funderare. Det behöver inte alltid handla om ekonomin som gör att personen blundar, finns många faktorer som kan ha sin roll. Men oavsätt, hamnar hästen i kläm så har publiken rätt att få sin röst hörd av den som blundar. Hästen kan inte leva utan oss. Vi har en gång lagt deras liv och hälsa i våra händer. Tar vi bort våra tio fingrar så står den helt blottad utan hjälp. Vårat ansvar måste oavsätt uppfyllas.
Hästar gör oss lyckliga men hästen har inte valt att bli satt i dåliga situtaioner. Vi rör ihop ingridienserna till deras öde, och det vilar i våra händer oavsätt om vi kan eller inte.

Detta handlar inte endast om våran kamrat hästen utan alla djur som en dag la sina liv och sin hälsa i våra händer. Även om ekonomin eller andra svåra stunder infaller i blundarens liv så finns dom där och väntar på oss....


Som åhörare måste man våga stå upp och stå för sin sak och berätta det man ser. Ett djur som mår dåligt kan inte göra någon människa lycklig......
                                                    
                                                                     "Dom väntar på oss"


kom ihåg
(hästens bön)

"Jag lever endast för dig"

//Timmie Melanoz