Dressyrkillen

God morgon!!

Har varit uppe en bra stund och ska snart hoppa ner till stallet igen och förbereda hästen som ska iväg på en liten roadtrip. Men så satt jag och funderade på en sak och kom fram till att jag kanske kunde fråga er, om lite tips och hjälp.

Tanken är att det snart ska komma upp en ny design här på bloggen, och jag har en liten ide, men jag utförde den så vart jag inte 100% nöjd. Förhoppningsvis ska jag få lov att få lite hjälp snart med att ta lite nya bilder till headern etc.

Men det jag undrar. Vad tycker ni om designen, headern som den är nu? Känns det som Dressyrkillens blogg? Jag gillar när det är ganska stilrent, "lyxigt" lite "old fasion, modern" stuk i det hela haha! Jag är inte så mycket för egentligen när det bli för krussedulligt. Om man kan uttrycka sig så. 

Men ni får supergärna komma med tips på lite roliga ideér eller bara säga vad ni tycker om utseéndet här i bloggen. "För mörk, för ljus, får enformig, för lite färg" vad ni nu tycker. Skulle uppskattas! 

 
Dett var den allra första header som var här i bloggen, var ett tag sedan.



Sedan gjorde min kompis dessa två! Jättenöjd med båda!!





Haha kommer ni ihåg Halloween headern? Den vart ju mindre lyckad!



Dock måste jag erkänna att jag var ganksa så nöjd med min Juldesign! ☺ Tänk vad man kan göra när man anstränger sig lite. Gimp. fungerar helt okej!

Nä nu måste jag dra ner till stallet igen. Tiden springer iväg!!

Hörs när jag är hemma igen.

Tänkte ta och ge ett litet svar till Stephanie som undrade föjande i texten ovan. Det är en del som frågar dessa saker så tänkte ta och skriva ett litet inlägg.

Vem är jag?: Utöver den lilla presentationen som finns på vänster sida om bloggen så är jag en kille som har ägnat hela sitt liv åt hästar. Jag började rida när jag var 3år, mor min satte upp mig på en häst första gången när jag var 8:ta månader och sedan dess har jag suttit kvar kan man säga. Om ärligheten ska fram så tror jag inte att min mor trodde att jag skulle bli så här hästbiten som jag blev och är idag.

 
 
haha min första ponny och jag. Shettisen Rufus och när jag var 13-14 och tränade ardenner hästar för premiering.

Vart jobbar du?:  Till en stor del arbetar jag för mig själv, tar emot hästar för träning, utbildning, tävling, försäljning. Förberedelser inför 3-årstest och unghästchampionat etc. Samtidigt så arbetar jag för Lotten Aronsson. Som har ridit med i landslaget och numera i handikapplandslaget. Jag hjälper till att rida hennes hästar och sköta stallet. Dalig träning på både hennes djur och mina djur som  jag har i träning. Verkligen kanon bra. Man utvecklas hela tiden och "kör man fast" har man alltid någon att vända sig till. Omöjligt att bli "lat"när hon är med i ridhuset, vilket är suveränt för man blir såå mycket mer noga med all ridning, bara en sak som att man inte slarvar med en enda övergång etc.

Livet fram tills idag, hur har jag kommit dit där jag är idag?: Det jag kan börja säga är jobba, jobba, jobba, jobba och ta alla chanser och möjligheter som kommer i ens väg.
När jag var 7år så fick jag min första ponny, och sedan dess har det rullat på. Som jag har skrivit tidigare så var jag en väldigt passionerad hoppryttare. Men blev att jag sadlade om lite senare till dressyr. Fast jag älskar hoppning fortfarande. När det var dags att välja ett gymnsium var jag tvungen att tänka lite smart på en del fronter. Jag visste precis vad jag ville jobba med i framtiden. Jag badade inte i pengar så jag visste att jag var tvungen till att gå the hard way. Därför bestämde jag mig för att gå ett naturbruksgymnasium inriktning hästhållning, för att komma åt bra praktikplatser, och förhoppningsvis skulle jag få erfarenhet. Det var tuffa år på många sätt. Skolan låg utanför Jönköping, Tenhult. Jag bodde då mellan Gislaved och Smålandsstenar. Hade mina två hästar och jag hade inte råd med uppstallning till mina djur plus boende för mig själv, att sälja en häst fanns inte på kartan. Klockan ringde 03:50 varje morgon. Gick upp och förberedde mig inför skolan, hoppade på bussresan som skulle ta 3-3,5h. Sedan var det samma resa hem fast hemresan kunde ta upp mot 4h. Var tidigast hemma 17:30 och som senast 20.30. Då hade jag även mina två hästar att rida när jag kom hem. Det sköna kunde vara att jag fick mycket skolarbete gjort på bussen. Ibland fick jag vänta någon timme på bussen vilket gjorde att man hade tid till plugg då.



När det var dags för praktik så åkte jag ner till Minna Telde, vilket ändrade mitt liv, det var då jag sadlade om. Den inbitne hoppryttaren blev en inbiten dressyrryttare. Efter den långa praktiken så åkte jag ner på helger och lov till både minna och hennes dåvarande beridare Adriana både innan och efter hon startade eget stall för att hjälpa till. Jag ville bara lära mig meeer. Bara att jag fick lov att sitta på Larina Höm gjorde ju saken inte värre,(Det var inte det att jag fick sitta och trimma några djur, utan mer motionsrida eller rida ut, trimmningen gjorde minna eller adriana själva) eller en fälttävlanshäst från brasilien som hade både tävlat och rest mer än vad jag har gjort idag, alla hingstarna, unghästarna. Det var så kul. Men jisses vad mycket jobb. här snackar vi 12-14h pass om dagen. Varje dag började med fodring och sedan var det till att ha Don Charly klar åt Minna. Utöver att givetvis sitta på hästarna så var det roligaste att skritta fram dom, oftast gick vi en promenad i skogen eller i rihuset. Varför tyckte jag det var det bästa? Jag fick ju se så mycket ridning. Att leda fram en häst 30-40minuter med fem sex hästar så fick jag se jätte mycket ridning. Allt från när Minna red bruksprovshingstar, unghästar som skulle gå på flyinge, När hon tränade Don charly eller Larina. Supernyttigt.

Nä jag skulle börja det 3:dje året på gymnasiet bestämde jag mig för att plugga på distans och började arbeta för Adriana efter hon erbjudit mig ett jobb i hennes stall. Jobb på dagarna, plugg på nätterna. Efter en tid där så fick jag ett jobberbjudande från Camilla Larsson som jag tog och jobbade sedan för henne. Alla tre personer på samma anläggning haha. Men det var supernyttigt. Även om alla var på samma anläggning, så var det ändå så olika i stallarna. Att ha varit på olika ställen och lärt sig deras "seder" så fick jag mig en väldigt bred uppfattning. Efter denna tiden och studenten var tagen så var jag kvar i yttligare några månader innan jag flyttade hem. Då såg jag knappt en häst på månader. Jag var verkligen super trött. Att arbeta så många timmar om dagen och hålla igång plugget på nätterna tog ut sin rätt kan man säga. Men när motivationen växte upp igen så sökte jag jobb hos Catrin Henriksson. Precis det jag behövde då. Ett mindre stall där jag kunde få ännu mer tid till MIN ridning. Även om det var supernyttigt att vara hon Minna, Adriana & Camilla så hade dom att göra med sig själva och sin egna ridning att man inte alltid kunde få så mycket lektioner som man kanske ville ha. Inte det att man blev bortglömd. Men har man 10- 14 hästar att rida och elev att ha lektioner för, tävlingar att åka på etc. Så tog det ganska mycket tid. Men jag lärde mig oändligt mycket.



När jag var nere i skåne fick jag känna många personer som har haft betydelse. Bland annat Antiona Ramel. Fick jätte god kontakt med henne, hon har ställt upp och lett mig in på rätt väg och någon man alltid kunnat prata med. Jag åkte även upp när hon var stationerad med sina hästar hos Pether Markne och Per Sandgaard när hon var borta. Vilket öppnade upp lite fler dörrar. Några veckor efter jag var där uppe så ringde Pether Markne mig 2ggr personligen och erbjöd mig jobb. Men då hade jag redan börjat hos Catrin. Ibland ångrar jag mig att jag inte tog den möjligheten, men just då kan jag känna idag att det var rätt val.

Tiden hos Catrin var precis det jag behövde, utöver ridningen och hästarna så fick jag lära mig väldigt mycket om sadlar då hon var utbildad sadelutprovare. Vilket jag såg som en viktig sak. Att lära sig vilka märken som har mer raka eller böjda bommar, vilka märken som passar mest för hästar med hög eller låg manke etc. Även fick jag många bra kontakter. Hos Catrin så var det inte direkt att jag jobbade för henne, vi jobbade tillsammans vilket faktiskt var väldigt utbildande. Man fick något att säga till om. Där fick jag även titeln stallchef och beridare elev.



Idag är jag som ni kunnat läsa hos Lotten. Trivs som fisken i vattnet. Mycket ridning, mycket arbete som jag lägger ner till mig själv och inte bara sörvar hästar åt andra utan mer åt mig själv. Är på en superfin anläggning med jättefina hästar, där jag har möjlighet till total utveckling.

När jag skriver det här så kommer jag verkligen ihåg hur mycket man har gjort, vad man har fått göra och vara med om. Att vara med och titta på Richard White träningar (Kyra.k´s man) att vara med och kolla på Conrad Schumcher träningar. Att man har tränat för Jens fredriksson, Att man faktiskt har fått lektioner av Minna. Jag kommer inte från någon välbärgad familj. Men jag har kunnat ändå. Något som jag har lärt mig är att vill man så kan man. Är man bara beredd på att "offra" sig själv och man bestämmer sig för att göra det så är inget omöjligt. Gör man ett bra jobb så får man oftast betalt för det. Det gäller bara att visa framfötterna. Vara överallt. Det går inte att sticka under stolen med att det ÄR mycket jobb med hästar. Det är en livsstil och man kan inte bara sticka iväg, dra utomlands eller bara vara ledig en dag. Det är att jobba jobba och jobba. Kontakten man får med olika personer är också något som man ska ta tillvara på. Även om man inte har pengar till att köpa sig den superfina hästen och träna för supertränaren så går det en då. När en del ställer mig frågan om vilken utbildning jag har gått, brukar jag svara "LHS-utbildningen" Livets Hårda Skola. Nu ska jag arbeta på, utveckla det jag har här och sedan får man se vart mitt liv tar mig. Planen är lagd. Något som jag också har lärt mig är att våga chansa, våga ta möjligheten. Det man redan har kan man också återfår, det man inte har kan man inte få om man inte försöker.

Pike: Wrangler
Ridbyxor: CWR
Skärp: ANKY
Strumpor: unknown.

Nu är hoppkillen framme igen efter ha sett Matidas inlägg om Trust.
Var givetvis tvungen att gå in och kika på hemsida och blev lite förälskad i deras skydd! Har inte sett dom någonstans så kan inte uttala mig om hur de sitter eller känns. Men utseendemässigt kan de gärna få bo hos mig! 

  


Skydd, chabrak, stigbyglar och pannband är nog något jag never kan få nog av!! Skulle nog kunna göra en hel samling men olika sådana saker. Men det är ju så kul att byta, sedan vill man ju kunna veriera sig också eller hur? ☺

Vad tycker ni? Snygga eller ugly?

Hey on you all! Hade ni en grym lördag? Tror ni vet vad min lördag bestod av. Två ponnysar har åkt på tävling och jag ska göra klart det sista med stallet innan det är helt klart. Blir verkligen så mycket att göra när det är så många boxar haha!

Nu så tänkte jag göra det som Matilda tyckte att jag också skulle göra. Hon gjorde en "lista" på töntiga/udda/nördiga/pensionärsvarningssaker som ni kanske inte visste om. Själv tyckte jag det var superkul och att läsa Matildas lista, och nu när hon har bett mig skriva en jag också så kör vi helt enkelt! ☺

Jag säger t.ex. väldigt sällan mamma och säger aldrig brorsan. Det blir mor och bror. I min kontaktlista på telefonen står det faktiskt mor och bror.

Något som jag älskar när jag väl får det eller köper det, händer tyvärr väldigt sällan och detta har jag nog fått av min mor. Ägglikörglass. Så ofantligt gott. Fast kanske bara för att man just äter det väldigt sällan och på tal om att äta. Så kan jag inte äta bullar hela, bryter bit för bit. ☺

När man kanske säger "skönt att det inte har regnat än idag-peppar peppar ta i trä" så måååste jag ta i något trä material om jag så måste springa för att komma dit. Jobbigast är det om det händer i ett köpcentrum eller i stan. Men som tur är finns det oftast parkbänkar.



Något annat som är väldigt stort "hej pensionär" på är att jag aldrig sliter upp inslagspapper om jag får paket. Jag tar upp tejpbit för tejbit och öppnar det försiktigt för att sedan vika ihop inslagspappret och lägga i en låda. Även krussedeull snöret ska sparas haha. Något annat som kanske hör hit är att jag har en super old bokmärkesbok där jag har satt in gratulationskort, julkort, kort från studenten, födelsedagskort. Ja, sådant som det står grattis eller god jul etc. på.

Jag MÅSTE se på nyheterna på morgonen med mitt kaffe. Annars är dagen mer eller minde förstörd. Blir det inte så, måste jag gå in på mobilen. Likaså vädret, kollar nog vädret 20 gånger per dag.

Diska, även om tallrikarna, glasen, besticken eller vad det nu kan vara diskat och inställt i skåpen. Så måste jag med jämna mellanrum ta ut det som är diskat för att diska om det. lite tvångstanksvarning där kanske. Även dammsuga, ibland händer det att jag inte kan sova om jag inte har dammsugit.


På telefonen har jag mitt paradise island, som jag spelar. Måste gå in och kolla på min ö så fort jag får tid. Spelar även farmville. Mina små farmar måste skötas, ångest om man inte hunnit skörda träden. Okej, inte riktigt så illa. Men lite skönt att sitta och pula med mina farmar.

 

Älskar att spela monopol. Dock sker det väldigt sällan och dessutom är jag en väldigt dålig förlorare när det gäller just monopol haha!

Barnprogram, ni vet låten innan programen börjar sätter sig som tatuering innanför pannan. Ibland kan jag börja nynna på Dora utforskaren, pokemon, telletubbis, Elias räddningsbåten etc. Det mest hemska är att jag bara behöver höra det en gång och sedan sitter den där. 


 

Nu ska jag faktiskt vara lite tråkig och skriva att sommaren vandrar fort mot sitt slut. Fast inte riktigt än, men den är nog på god väg. Sommarloven går ifrån härliga sommardagar till att klockan ringer 07:00 och dags för skolan. eller jobbet.

Dagens snabba fråga är, Är du nöjd med den denna sommaren eller finns det något du önskat att du hade hunnit göra?

Hej på er!!

Hittade ni på något kul igår?
Idag så är det fortsättning med tvättning av stallet. Eftermiddagen består dock av ridning.
Så ni får ursäkta att det är lite dålig bloggning just nu. Men det är lite svårt att hinna med att sitta vid datorn när stallet måste tvättas men jag tror att ni förstår!

Fick en kommentar häromdagen om jag kunde visa hur vi använder equissagen. Det är en "vibbroväst" och en handenehet. Tänkte ta och berätta lite om handenheten lite senare idag. Ska även skriva något inlägg om utrustning som jag fick en kommentar om jag inte kunde göra det och självklart kan jag det.

Gjorde videon nedan för ett par veckor sedan som visar lite hur själva vibbrovästen fungerar!
Kanske ni vill se en videoblogg istället för ett vanligt inlägg på handenhten?  

Har ni egna hästtransporter eller hyr/lånar ni när ni ska köra eran häst?

www.lucofsweden.se

Tycker ni om dessa smycken från Luc of Sweden?
Själv tycker jag att der är både fina och mindre fina!

Är på jakt efter ett par nya stigbyglar och fastande lite för dessa faktiskt. Men de är bara lite för dyra kan jag tycka. Ligger på ca 3000kr visst att det är äkta swarowski kristaller men ändå. Lär nog inte bli dessa, länns lite överflöd att lägga så mycket pengar på ett par stigbyglar. Men snygga är dom i alla fall haha!
Dessa kommer från märket JIN.

När någon lyckas med att bli en känd hoppryttare, dressyrryttare eller fälttävlansryttare eller vad som, så sägs det att man får ett ansvar på köpet som man kanske inte har när inte alla vet vem man är inom sin sport etc. Det ansvaret som jag pratar om är att vara en bra förebild. Men frågan jag kan ställa mig ibland är, hur mycket är deras ansvar till att vara en bra förebild?



En person kan vara en bra förebild i många anseenden, men i själva verket kan jag tycka att vi alla är förebilder för varandra och inte bara lägga ansvaret på våra kändisar. Även om vi nu alla egentligen ska använda hjälm, så är det inte alltid hjälm bärs. Jag vet inte hur många jag har sett rida utan hjälm, men har jag börjat rida utan hjälm för att jag har sett Minna Telde i ridhuset ett x-antal gånger utan hjälm? Nej. Visst att man ska föregå med gott exempel, men även om man nu skulle se en kändis-ryttare stå bakom sin hästbuss och röka så betyder inte det att alla andra ska börja röka. eller? Var och en har sitt ansvar, kan jag tycka.

Barn och ungdomar gör väl inte som vi säger utan som vi gör som det brukar heta. Men ska allt ansvar läggas på kändisarna? Visst dom sysn, men inte alltid. Det är det vardagliga som syns mest. Jag tar inte alls ansvar eller apploderar om jag ser någon rida utan hjälm, eller gör något annat som kanske inte anses vara rätt. Det får stå för dom själva. Jag använder hjälm för att jag själv tycker det är en jäkla bra grej. Men att lägga allt ansvar på en kändis, känns inte rätt det heller, för allt som barn och ungdomar kanske får för sig och göra handlar inte bara om vad dom sett på tv eller i Falsterbo etc. Det handlar kanske mer om att lära varandra bättre. Ibland känns dom som att det är så lätt att lägga ansvar på det som syns i media, men vi som inte syns. Har inte vi ett lika stort ansvar att vara bra förebilder för varandra? Jag kanske har helt fel.

Absolut så tycker jag att kända ansikten ska föregå med gott exempel när de inte är på hemmaplan. Men jag tycker absolut att vi inte ska lägga allt ansvar på dessa personer heller. Om folk rider med eller utan hjälm hemma på sina gårdar struntar jag i. Så länge man själv vet vad man gör och ignorerar i det som är fel och visar alla i sin omgivning en bra förebild så kommer fler haka på.

Eller vad tycker ni? Är allt ansvar på de kändas ansikten?

Jag har bara ett par saker till att säga: Rid med hjälm, tänk ansvarfullt. Vad andra gör är upp till dom. Det viktigaste är att du tar ansvaret för din egna säkerhet vid ridning och hantering av hästar/djur så spelar det ingen roll om man är den enda i ridhuset med hjälm. etc.

Hur är läget?

Förlåt för total noll blobbning idag, har inte riktigt haft tid till att sätta mig vid datorn. Önskade att blogg.se hade en bloggapp som man smidigt kunde blogga med även från mobilen. Men snart kanske jag kommer att kunna göra det ;)

Är precis inkommen från stallet, så ska ta och göra något ätbart, men duschen kallar allra först. Önskar man hade någon form av buttler som kunde ha maten klar haha!

Annars har min dag rullat på, förutom att min högra fot blev lite smachad idag av en häst när jag hade ridstövlarna på mig... min stortå känns om man säger så!
Men till något roligare så hittade jag detta igår, var ganska kul och läsa!

Men i morgon ska jag bjuda på bättre bloggning! Någon form av inlägg som önskas av er?
Nä, dags att dra sig från dumburken.



Natti på er!!

Måste bara skriva om en sak och dels för att jag gärna vill höra vad ni läsare har för uppfattning om detta.

                              

Ibland så hör man att det verkligen gick skit på träningen, eller hur super bra det gick. Men det kan verkligen skilja sig från ryttare till ryttare när det gick bra respektive dåligt. Personligen tycker jag att en träning har gått bra om man har fått något nytt att bita i, när man kanske som ett exempel fick hästen ett snäpp mer samlad i galoppen, eller man fick hjälp med att hitta känslan, tekniken på hur man ska komma över ett problem etc.

Efter en träning kan man kanske känna sig nöjd. Känner jag mig nöjd efter en träning så brukar jag alltid ställa mig frågan "Varför är jag nöjd?" Vad var det som gjorde att jag kände mig nöjd? I min värld så räcker det inte alltid att bara känna sig nöjd eller missnöjd. Vad är orsaken till att man känner som man känner. En träning har jag med mig till nästa träning som jag sedan har med mig till träningen därpå. Annars kan jag känna att det bara blir träning på den dagen den tiden.

När jag säger att en träning har gått dåligt så är det oftast mig själv som jag beskyller. (förutsatt att man trivs och är nöjd över sin tränare) att jag red dåligt, hade dålig koll på min kropp, hade fel tänk i huvudet etc. Känns som att man bara gör fel, sitter fel och kanske känner sig "klumpig"I min värld är det upp till ryttaren till att få det til att gå bra.  Nu sker detta kanske väldigt sällan. Men man är inte alltid i toppform. Men ibland hör man bara att nä det gick skit på träningen, hästen ville kanske inte gå fram för ytterskänkeln eller inte runda sig för innerskänkeln så vi var tvungna att traggla med det hela lektionen. Då slår det mig alltid en tanke. Att det är kanske det som behövs tränas på för man själv som ryttare har inte lyckats få igenom det ordentligt under veckans gång, man har kanske inte kommit åt hästen och fått den till att gå fram för ytterskänkeln eller rundat sig för innerskänkeln. Så när en träning kanske har gått "daåligt" brukar jag analysera ännu mer. Vad kom vi fram till? hur gjorde vi i just det läget? Hur var jag placerad i sadeln för att jag skulle få mig själv till att sitta rätt? mm. Någonstans i det man känner är dåligt finns det alltid en nyckel som man vrida om och öppna dörren så att man kommer vidare.

Nu är detta bara en liten fundering och så som jag brukar tänka och känna efter träning. Är det något som ni kan känna igen er i eller hur brukar ni känna och tycka efter träningar? När tycker du det har gått bra respektive dåligt på en träning? 

 

Hittade ett par senskydd från Prestige som i alla fall jag inte sett tidigare. Måste säga att jag blev lite kär.
Även om jag är dressyrryttare så lindas det inte ben varenda dag och unghästen som kom igår är hoppstammad så kanske måste investera i ett par "hopp" skydd. ☺

Ca pris 1400:-
och finns HÄR

Rider du med Vojlock eller schabrak?